.

Previous: Precis när jag skulle skriva tillbaka hörde jag hur något harklade sig. Jag tittade förvånat upp. Där stod Mrs Bertram, knallröd i ansiktet.

- Är det något ni vill berätta för oss? sa hon strängt och svepte med handen mot de andra i klassen.

Jag kände hur även jag blev alldeles illröd i ansiktet.

- Nää... sa jag och stirrade ner i bänken.

- Ge mig lappen, sa hon.

------------------------------------------------------------------

Jag svalde hårt. Det här skulle verkligen inte vara bra för mitt betyg.

- Nej, men det var inget, sa jag försiktigt.

- Ååhnej, försök inte! sa Mrs Bertram och visade med en vink att jag skulle ge den till henne.

Jag suckade och såg Melissa titta nervöst på mig. Jag räckte uppgivet över lappen till Mrs Bertram.

Hon harklade sig och vände sig till klassen.

- Och så var hon igång igen.. läste hon. Och vad menar ni med det?

- Inget.. sa jag.

Mrs Bertram smällde knytnäven i bordet.

- Vad menar ni med det?! röt hon.

Både jag och Melissa ryckte till.

- Nej men bara att du skäller på oss väldigt ofta, sa Melissa försiktigt.

- Jaså? Brukar jag skälla utan anledning?! frågade Mrs Bertram upprört.

- Asså.. Nej, svarade jag för att vara på den säkra sidan. Förlåt.

Hon nickade kort åt oss och gick sedan bort till papperskorgen och slängde lappen.

Jag andades ut. Det var verkligen tur att hon inte hade vänt på lappen, för då hade hon nog flippat ur totalt. Hon skulle nog verkligen inte tycka att det var okej att någon kallade det att det var något fel på henne. Fast vem skulle det egentligen?

 

När lektionen var slut gick jag och Melissa där ifrån med illröda ansikten båda två. Alla fnissade bakom våra ryggar. Herregud vad förödmjukande. Det verkade nästan som om det var Mrs Bertrams största hobby att skämma ut elever. Vi gick med nedböjda huvuden bort mot våra skåp, men när vi hade kommit halvvägs insåg vi hur patetiskt det måste se ut och började gapskratta. Vi gick och småskrattade åt oss själva resten av dagen.

När vi äntligen hade haft våra sista lektioner möttes vi vid skåpen som vi alltid gjorde. Vi klädde på oss och skyndade oss ut. När vi kom ut möttes vi av solens värmande strålar.

- Vad säger du? Ska vi gå istället för att ta bussen? frågade jag.

- Ja, det är ju så fint väder, dessutom kan vi ju behöva lite motion, svarade Melissa glatt.

 

Vi började glatt traska hemåt. Överallt möttes vi av glada människor som log och skrattade, och vände sina allt mer bruna ansikten upp mot solen.

- Kan vi inte gå hem till dig idag? Jag vill verkligen bada! sa Melissa.

- Jo för fan! Kom! sa jag och drog med henne in på en genväg man kunde ta hem till mig.

- Men Emily! Man kommer ju ut i någons trädgård och man tar denna vägen, sa Melissa och försökte stanna.

- Och? Dom är säkert inte hemma sa jag och skrattade.

- Jaja.. Men vi springer då! sa Melissa.

- Okej. Ett, två, tre! skrek jag och började springa.

Vi hoppade över en bäck, och sedan över ett vitt staket som ledde in till trädgården. Vi sprang så fort vi kunde, men plötsligt hörde vi massa skratt. Båda stannade tvärt.

- Det är någon hemma, varför i helvete stannar vi?! utbrast Melissa.

- Jag vet inte! Men jag måste kolla vem det är som bor här, det har jag alltid undrat, sa jag. Jag har för mig att pappa sa att det är någon gammal dam, det kanske är hennes barnbarn? Vi kan ju hitta lite nya kompisar!

- Barnbarn.. kul! sa Melissa.

- Men skärp dig, du är väl barnbarn också? sa jag och skrattade.

 

Precis då tittade ett par nyfikna ögon fram bakom husknuten. Jag trodde inte mina ögon. Det var Chaz, som hade varit på skolan! Var han tantens barnbarn? Jag förstod ingenting. Melissa verkade ha märkt samma sak, men hon reagerade inte alls som jag trodde att hon skulle, utan och fattade min hand och började springa därifrån. Det var bara för mig att hänga med.

När vi hade sprungit en bit stannade vi för att hämta andan, och började skratta. Tillslut låg vi på den solvarma asfalten och skrattade så att vi fick ont i magen.

----------------------------------------------------------

Ni behöver inte oroa er, Justin kommer med i novellen förr eller senare ;) Vad tyckte ni? Något jag behöver förbättra? Det är bra om ni säger sådana grejer nu i början så att jag hinner lära mig att göra på ett annat sätt, eller ändra på något innan det har gått för lång tid. :)

Kommentera!

 

Jag vill tacka er också! 34 unika besökare redan andra dagen?! Ni är sjukt bäst! :D