Born To Be Somebody - Chapter 2

Previous: Just när vi skulle gå in hörde vi hur massor av elever skrek ute på skolgården. Vad var det här nu då?
----------------------------------
Vi gick bort till fönstret som fanns längst bort i korridoren och blickade ut över skolgården. Det verkade som att alla tjejer i hela skolan var där. Jag rynkade ögonbrynen och tittade undrande på Melissa. Hon hade börjat hyperventilera.
- Tänk... Tänk om det är Justin! sa hon mellan sina snabba andetag.
Lite överdrivet att börja hyperventilera kanske, men det skulle faktiskt vara rätt coolt om självaste Justin Bieber kom till vår skola. Men vad var chansen att han kom just hit? Atlanta var ju en stor stad.
- Men vad väntar vi på? frågade jag. Kom så går vi och kollar!
Melissa nickade och började skutta fram i korridoren. Alla som gick förbi tittade konstigt på henne, men vi bara skrattade.
När vi kom utanför dörrarna var ljudnivån ännu högre. Vad var detta? Vi trängde oss igenom folkmassorna för att kunna se lite bättre. Där framme stod en kille med brunt hår.
- Är det där Justin Bieber? skrek jag för att överrösta alla skrik.
Melissa skakade besviket på huvudet.
- Nej, sa hon.
- Men vem... började jag.
- Det är för fan Chaz! skrek hon och hennes ansikte sprack upp i ett stort leende.
- Och jag förväntas veta vem det är eller..? sa jag.
- JA! Hallå? Det är Justins bästa kompis!
- Men asså, vad gör han här? Bor inte han typ i Canada eller nåt? sa jag.
- Jag vet inte.. Han kanske har kommit för att hälsa på Justin? sa Melissa upphetsat.
- Ta det lugnt! sa jag och skrattade.
- Men.. Jag vill prata med honom! Förstår du inte att han känner JUSTIN BIEBER?!
- Joo, jag förstod detta. Men jag tror nog inte att det går så bra att prata med honom just nu.. sa jag och tittade runt omkring på alla skrikande tjejer.
Jag trodde att det var Justin Bieber som folk skrek på, inte hans kompisar. Men han verkade nästan ha det lika jobbigt. Jag tyckte lite synd om honom. Det måste vara jobbigt att folk var på en hela tiden, bara för att man råkade känna någon som blivit känd.
- Nää.. Det går nog inte, sa Melissa och tittade besviket ner på sina fötter.
Jag kramade om henne.
- Äh, kom så går vi in, sa hon och tog tag i min arm.
Vi gick långsamt in mot vår lektion.
-
När vi kom in i klassrummet stod Mrs Bertram och hade en stor föreläsning på franska om hur lättpåverkade dagens ungdom var, och hur upprörd hon var över att vi inte ville ta del i vårt lärande på grund av någon pojke. Jag tittade menande på Melissa, och hon himlade med ögonen tillbaka. Mrs Bertram var vår franskalärare som ni kanske förstår, och hon hade ingen känsla för humor över huvud taget. Vi gick och satte oss på våra platser. Jag satt längst bak, och Melissa satt på bänken framför mig.
Efter ett tag kom resten av tjejerna i klassen instormande med stora leenden på läpparna.
- Hade ni det trevligt? frågade Mrs Bertram på ett sätt som var alldeles för trevligt, och man förstod att hon snart skulle ge dem en ordentlig utskällning.
Precis som jag hade trott satte hon strax igång att gorma igen. Jag suckade och rev loss en bit ur mitt skrivhäfte.
-
Och så var hon igång igen... Skrev jag och petade på Melissas rygg. Hon tog lappen och kladdade ner något tillbaka.
-
Ibland undrar man vad det är för fel på kvinnan..

Jag skrattade lite för mig själv. Det var faktiskt sant.
Precis när jag skulle skriva tillbaka hörde jag hur något harklade sig. Jag tittade förvånat upp. Där stod Mrs Bertram, knallröd i ansiktet.
- Är det något ni vill berätta för oss? sa hon strängt och svepte med handen mot de andra i klassen.
Jag kände hur även jag blev alldeles illröd i ansiktet.
- Nää... sa jag och stirrade ner i bänken.
- Ge mig lappen, sa hon.
-----------------------------------------------------------
Yayyyy ett till kapitel! Jag ska försöka uppdatera ett kapitel om dagen minst, om det inte är så att jag måste plugga eller göra något som jag är viktigare (inte för att detta inte är viktigt, men ni förstår vad jag menar? Skolan går före aaaallllt... -.-)
Tack förresten för att ni kommenterade så duktigt på förra kapitlet! Jag blir verkligen jätteglad, och fina kommentarer var det också! Ni är underbara.

Kommentarer
Postat av: Anna

Jag gillar det! :)

2011-03-17 @ 18:48:45
Postat av: fia

riktigt bra! :D

2011-03-17 @ 19:42:53
Postat av: Sofie

grymt ju!! :D

kan inte vänta tills justin kommer med i bilden!! ;o<3

2011-03-17 @ 20:51:23
URL: http://storiesaboutjb.blogg.se/
Postat av: Johanna

<3 håller med sofie!:D

2011-03-31 @ 19:36:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0