.

Previous: När vi hade varit ute ett bra tag började det bli lite kallt, och jag huttrade till. Jag hade bara klänningen på mig.

- Fryser du? frågade Justin.

- Lite, sa jag.

- Här, ta min kofta, sa han och räckte över den.

- Tack! sa jag.

Vi gick under tystnad tillbaka mot huset. Men vi behövde inte säga något, tystnaden var så avslappnad. Det var nästan som att jag gick där bredvid Melissa, som att vi hade känt varandra hela livet.

---------------------------------------------------------

Jag slog upp ögonen och tittade på klockan. 10.17. Ganska tidigt för att vara jag. Jag sträckte på mig lite, och började tänka tillbaka på gårdagen. De flesta hade gått hem vid elva ungefär, men Justin hade stannat lite längre. Vi hade pratat om vad vi skulle göra idag, och en massa andra grejer, och så hade han hjälpt mig att städa undan. Om jag ska vara ärlig så såg jag faktiskt fram emot att träffa honom igen.

Jag reste mig upp ur sängen och gick ner för trappan till köket. Solen strålade in genom de stora fönstren, och jag log för mig själv. Det verkade bli perfekt picknick väder! Jag orkade inte äta någon ordentlig frukost, jag skulle ju ändå äta snart, så jag tog en banan istället. Mamma och pappa hade fortfarande inte kommit hem, och det kändes faktiskt lite tomt utan dem.

När jag hade ätit färdig gick jag upp till mitt rum igen och började göra mig i ordning. Justin skulle komma klockan tolv.. Jag hade lite drygt en timma på mig. Jag ställde mig i duschen och njöt av de varma strålarna.

Sedan gick jag tillbaka till mitt rum jag torkade håret, satte på mig en vit klänning med ett skärp i midjan. Jag satte på mig lite mascara och blinkade lite mot mig själv. Sedan plockade jag ner min gamla hatt från en hylla. Sedan letade jag reda på min mobil. Klockan var fem i tolv. Jag gick ut i vardagsrummet och hämtade mina solglasögon, som jag av någon anledning hade lagt där, och sedan gick jag ner till hallen.

Precis när jag skulle sätta på mig skorna knackade det på dörren. Jag log för mig själv och öppnade dörren.

- Heeej! sa Justin och log.

- Hej! sa jag och kramade honom.

- Redo för picknick? sa han.

- Absolut! sa jag.

Vi gick ut till Justins bil, en Range Rover (!!!!!!!!). Vi satte oss i bilen och Justin körde iväg.

- Vart ska vi? sa jag nyfiket.

- Överraskning, sa Justin och skrattade hemlighetsfullt.

- Ååh, vad jobbig du är! sa jag och skrattade jag med.

Efter ett tag tyckte jag att det var dags för lite musik. Jag satte på radion. Det var låten "Fall for you" med Secondhand Serenade som spelades. Jag började sjunga med lite.

Efter ett tag märkte jag hur Justin var helt tyst, och tittade på mig. Jag kände att jag blev röd i ansiktet.

- Vad fint du sjunger, sa han.

- Nej, men gud, sluta, sa jag och gömde mig i mina handflator.

- Men allvarligt, du gör faktiskt det! sa han.

- Eh.. Tack, antar jag? sa jag, fortfarande lika röd i ansiktet.

- Jag kanske borde presentera dig för Usher eller någon, mumlade Justin för sig själv.

- Ursäkta, vad sa du? sa jag.

Jag bara gapade. Skojade han med mig? Det var typ min största dröm, att få bli artist.

- Du kanske vill ha en audition för Usher som jag hade? Jag tror att han skulle gilla dig, sa han.

- Men Justin.. Asså, det är jättesnällt, verkligen, men du har hört mig sjunga till en låt en gång? sa jag.

- Ja, men det lät i alla fall väldigt bra, sa han och log.

- Eh, tack, sa jag och tittade ner på mina ben.

Justin skrattade lite.

- Vi får prata mer om det sen, för nu är vi framme! sa han och log.

Jag tittade ut genom fönstret. Vi hade kommit fram till en liten strand som var helt tom på andra människor. Skönt, jag skulle kunna tänka mig att det kunde vara hysteriskt med alla fans.

Havet glittrade i solen, och sanden var så vit att man nästan bländades av den. Runt omkring fanns skog. Det var nästan som en egen liten glänta, fast med havsutsikt. Det var så vackert att man nästan tappade andan.

- Gud, vad vackert det är, sa jag när jag steg ur bilen.

- Jag vet, jag brukar åka hit när jag vill vara för mig själv, sa Justin.

- Jag förstår det, sa jag.

- Du är faktiskt den första tjejen jag tar med hit, sa han och rodnade lite.

- Aaw, vad gulligt! sa jag och log.

Jag blev nästan lite rörd. Han var så gullig mot mig hela tiden!

När vi hade brett ut en filt i sanden, tog Justin fram en picknick-korg. Han började packa upp maten. Herregud, det var hur mycket som helst!

- Jag visste inte riktigt vad du gillade, så det är bara att välja och vraka, sa han och skrattade.

Jag började botanisera lite bland maten. Det fanns väldigt mycket att välja mellan, men jag bestämde mig för att ta pasta och köttbullar. Jag älskade pasta!

Jag såg hur Justin kastade avundsjuka blickar på min mat, och jag började skratta.

- Ville du ha det eller? sa jag.

- Eh, nej det är lugnt, sa han och skrattade.

- Nej men seriöst, vi kan dela, sa jag.

- Jag tar något annat, sa han.

- Men sluta, sa jag och satte en gaffel i hans hand.

- Okej dååå.. sa han och flinade.

- Duktigt, sa jag och högg in på maten.

Det var jättegott.

- PPALJ, sa jag.

Justin tittade konstigt på mig.

- Vaa? sa han och skrattade.

- Ja, PPAJ, Perfect Pasta A la Justin! sa jag.

Justin bröt ut i gapskratt.

- Vad får du sånt ifrån egentligen? sa han mellan skratten.

- Jag vet inte, det ploppar bara upp, sa jag och skrattade åt mig själv.

Ibland sa jag så konstiga saker. Men det var lite kul faktiskt.

När vi hade ätit tog Justin fram ytterligare en sak. Jordgubbar doppade i choklad.

- Åååh, vad gott, sa jag och slickade mig om munnen.

Justin stirrade på mig.

- Vad? sa jag och skrattade.

- Öh.. Inget, sa han och skrattade generat.

Fan vad söt han var när han skrattade.

Vi började äta jordgubbarna, och båda två var tysta och njöt. Det var nog de godaste jordgubbarna jag någonsin hade ätit.

När vi hade suttit där ett tag, märkte jag hur Justin plötsligt blev lite stel.

- Vad är det? frågade jag.

- Öh.. Nej, det var inget, sa han.

- Men säg nu! sa jag bestämt.

- Ingeet! sa han och flinade.

Jag hoppade fram mot honom och började kittla honom. Han bad om nåd, och skrattade högt, men jag gav inte upp.

- Jag slutar om du säger vad det var! sa jag och skrattade.

- Okej, jag berättar! flämtade han.

- Bra! sa jag och hoppade av honom.

Han satte sig upp, och drog lite i sin tröja. Sedan tittade han mig i ögonen.

- Så.. Eh, ta inte detta fel nu, men tycker du att detta är en kompisträff, eller.. eh, en dejt?

------------------------------------------------------------

Aaaw, vad söt han är! Förlåtförlåtförlåt för den hemskt dåliga uppdateringen! :O

Kom ihåg att kommentera! :D