Born To Be Somebody - Chapter 9

Previous: - Eh.. Kan jag få era nummer? Så kan vi ju höras någon gång, sa jag och märkte att jag rodnade lite. Förhoppningsvis var det tillräckligt mörkt för att dölja det.
- Självklart! sa de.
Jag räckte över min mobil till dem och de skrev sina nummer.
- Du kan väl skicka ett sms så att vi får ditt? sa Emily och log.
- Absolut, det gör jag, sa jag och log tillbaka.
- Bra, men vi hörs då! Hejdå! sa hon och de började gå hemåt.
----------------------------------------------------------------------------------

Föreställ er att det är Melissa och Emily, även fast dom kanske inte riktigt ser ut så.. hittade ingen bättre bild. :$

Emilys perspektiv:
När vi kom hem till mig igen gick vi upp på mitt rum. Så fort vi hade stängt dörren ställde sig Melissa och skrek och hoppade upp och ner på stället.
- JAG HAR TRÄFFAT JUSTIN BIEBER! skrek hon.
Jag skrek lite jag med. Jag var faktiskt tvungen att erkänna att han var snygg. Väldigt snygg.
- Vi bara måååste träffa dom igen! sa jag.
- Verkligen! sa Melissa.
När vi hade avreagerat oss i över en timma fick Melissa sms från sin mamma, som undrade om hon inte skulle komma hem snart, eller om hon skulle sova här. Klockan var ju faktiskt lite över elva.
- Sover jag här? sa hon.
Det var mer som ett påstående än en fråga.
- Självklart! sa jag.
Jag sprang ner till mamma och pappa för att säga till. När jag kom in i vardagsrummet tittade båda konstigt på mig.
- Värst vad glada ni var då? sa mamma och skrattade.
- Men hallå? Vi träffade JUSTIN BIEBER, skrek jag.
- Ta det lugnt, sa de och skrattade ännu mer.
Då kände jag hur det vibrerade till i min ficka. Jag tog upp mobilen och såg att det var sms från Chaz.
Precis när jag skulle läsa det hörde jag hur pappa harklade sig.
- Emily? Har du redan tröttnat på din iPhone? sa han.
FAN. Hur dum fick man bli? Vad skulle jag göra? Säga sanningen, eller komma på någon urusel ursäkt? Sanningen var nog bäst...
- Jag.. Asså.. Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här, men asså.. började jag.
- Fortsätt, sa pappa otåligt.
- Jag.. Jag och Melissa var ju ute och badade.. och.. öh, jag tappade den i poolen, sa jag och kände hur tårarna trängde på.
De blev helt tysta. Tårarna droppade ner för mina kinder.
- Förlåt! sa jag.
- Emily.. Sånt händer även den bästa, du behöver inte vara så ledsen, sa mamma och sträckte ut armarna mot mig.
Jag gick fram till henne och hon kramade mig länge. Jag torkade tårarna och tittade sedan upp på dem igen.
- Det är ingen fara. Det är klart att det var dumt att du tappade den, men du kunde ju inte rå för det, eller hur? sa pappa.
Det här älskade jag med mina föräldrar. De var så förstående.
- Tack! sa jag.
- Ingen fara, sa mamma och pussade mig på min våta kind.
Jag log mot dem.
- Såå, vad var det du egentligen ville? frågade pappa.
- Just det! Melissa sover här om det är okej?
- Självklart, sa pappa och log. Kom ner om ni vill ha lite fredagsmys.
- Tack, jag tror jag tar med cola upp, sa jag.
Jag gick ut i köket och andades ut. Herregud, det där var läskigt. Då kom jag på att jag skulle kolla smset från Chaz. Jag tog upp mobilen igen.
-
Hej Emily!
Jag undrar bara ifall du hade lust att ses lite någon dag? Kanske på söndag? :) Hade verkligen jättetrevligt ikväll!
Min mobil laddade ur, så jag lånade Chaz. ;)
Kram Justin :)

Jag kände hur jag drog efter andan. Justin ville träffa mig. Han måste verkligen mena det om han lånade sin kompis mobil för att fråga när han inte kunde använda sin egen. Jag bestämde mig för att vänta med att svara tills jag hade visat Melissa.
Jag öppnade kylen och tog fram en ny cola, och sedan tog jag två glas. Jag gick med colan under armen och glasen i varsin hand upp till mitt rum.
- Cooooooolaaaaaaa! ropade Melissa när jag kom in i rummet.
- Gottgottigottgott, sa jag på skoj och slickade mig om munnen.
Hon skrattade lite. Jag satte mig i sängen och tog fram mobilen.
- Kolla vad Justin skrev! sa jag upphetsat.
Jag såg en ledsen glimt i hennes öga när hon läste det.
- Åh, vad roligt för dig, sa hon och tittade upp på mig.
Nu var såg hon inte alls särskilt ledsen ut längre, utan mer som om hon var glad för min skull. Hon var verkligen en riktigt bra kompis Till och med när hennes största idol ville träffa MIG, var hon glad för min skull. Jag fick lite tårar i ögonen.
- Vad är du ledsen för? sa Melissa bestört.
- Jag är inte ledsen, sa jag och torkade en tår som hade runnit ner för min kind.
- Vad är det då? frågade hon.
- Jag är bara så glad för att jag har en sån underbar kompis.
-------------------------------------------------------------------------------
Förlåt att kapitlet kom så sent idag. Ska hon och Justin träffas igen? :D
Kommentera gärna! :D

Kommentarer
Postat av: Sofie

åååhh vilket braaaa kapitel!! längtar tills dem ses :D<333 !!

2011-03-21 @ 23:42:15
URL: http://sofiestalros.blogspot.com
Postat av: becka

hihi nee det hade jag visst inte :)

2011-03-22 @ 16:25:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0