.

Previous: - Jag och Melissa leker lite bara, sa jag och skrattade.

Fan vad konstigt det blev.

- Leker? Jag trodde att ni slutade leka när ni var typ 10, sa pappa och skrattade.

- Men asså, vi ska ha fläkt och låtsas att vi är artister, sa jag.

Herregud.. Men han verkade inte misstänka något.

- Jaha, okej. Ha det så trevligt då, sa han.

- Mhm! sa jag nervöst och gick nervöst därifrån.

När jag skulle gå ut genom dörren ropade han igen.

- Emily? Jag hade tänk att grilla något idag, vad vill ni ha? Du kan ju fråga Melissa om hon vill äta här, sa han.

- Jag ska fråga, vänta lite, sa jag och gick ut.

-----------------------------------------------------------------------

Vi bestämde oss för att vi ville ha grillad kyckling. Vi hade gått upp till mitt rum, och satt nu i min säng och försökte laga mobilen, men det verkade inte gå. Jag kände hur tårarna tryckte på. Mamma och pappa skulle verkligen bli jättearga! Sedan sansade jag mig. Vad hjälper det att gråta? Jag reste mig upp med en suck, och gick fram till min byrå.

- Vad gör du? frågade Melissa.

Jag rotade lite i lådorna och viftade sedan med min gamla mobil. Det var en uppfällbar Samsung, uråldrig och ganska söndrig, men den fungerade i alla fall.

- Smart, sa Melissa och skrattade.

Jag tog ur sim-kortet ur min förstörda telefon och satte det i den nya. Jag log när den sattes på. Jag hade så himla många minnen med den här mobilen. När vi hade kollat igenom alla gamla bilder i den, och klagat på hur fruktansvärt ful den var i över en timma gick vi ner till köket. Där stod pappa och höll på att fylla kycklingen med något som såg ut som ost.

- Vad ska ni hitta på tjejer? frågade han.

- Vet inte.. sa vi samtidigt.

- Ni kan ju alltid gå på en promenad eller något? Ni kan ju gå till affären och köpa lite glass om ni vill ha till efterrätt! föreslog han.

- Ja, vilken bra idé! sa jag och log.

- Kolla i min jackficka, jag borde ha lite pengar där, sa han.

- Okej, tack pappa! sa jag och gav honom en snabb puss på kinden.

 

När vi kom fram till affären stannade vi, som alltid, utanför vid tuggummiautomaterna.

- Åååh, jag bara måste, utbrast jag och stoppade i en enkrona.

Jag vred runt och *plopp* kom det ut ett knallblått tuggummi.

Jag log och stoppade det i munnen. Melissa gjorde detsamma. Sedan skyndade vi oss bort till glassdisken. Vi hade svårt att välja om vi skulle ta Ben & Jerry's eller Daimglass.

- Jag tycker att vi ska ta Ben & Jerry's, sa Melissa.

- Jaa, fast det är ju så himla dyrt.. vi fick bara 15 dollar med oss, sa jag.

- Ja, i och för sig.. Men kanske Geisha? sa hon och log.

Precis då märkte jag hur någon ställde sig precis bredvid mig. Jag tittade dit och såg till min stora förvåning att det var Chaz, och en annan kille. Jag kände hur jag blev knallröd i ansiktet.

- Jaså, förföljer ni oss eller nåt? sa Chaz och skrattade lite.

- Eh.. Asså, nej, det var ju ni som kom fram till oss nu, sa jag och skrattade lite jag med.

Melissa stod knäpptyst och bara tittade. Vad var det med henne? Alltid annars när hon pratade om Justin och hans vänner var hon helt hysterisk.

- Så.. Vad gjorde ni i vår trädgård idag? sa Chaz och tittade roat på oss.

Jag skrattade.

- Vi tog en genväg hem från skolan, sa jag. Vi såg dig där idag.

- Jaha, trevligt, sa han. Brukar ni göra så? Smyga omkring i folks trädgårdar?

Han blinkade åt mig.

- Ibland.. Det bor väl någon gammal tant där? Är du typ hennes barnbarn eller nåt? frågade jag.

Plötsligt skrattade både Chaz och hans kompis högt.

- Oj, nej, bara en kompis till oss, sa Chaz och pekade på den andra killen. Det här är Ryan förresten.

- Trevligt att träffas, sa jag och log mot honom. Men vem är eran kompis? Jag kanske känner honom? Eller är det en kille?

Plötsligt blev de båda killarna väldigt tysta, och man såg att de blev besvärade.

- Nene, om ni inte vill så måste ni inte berätta, sa jag och rynkade ögonbrynen.

- Det är inte det att vi inte vill.. Eller, det är komplicerat, sa Ryan.

- Vi fattar, sa jag.

Precis då ringde min mobil. Jag krånglade upp den ur väskan och såg hur killarna log lite smått.

Det var pappa.

- Hej gumman, kommer ni snart eller? sa han.

- Ja, vi är klara, sa jag.

- Bra, för maten är färdig om en kvart.

- Okej, men vi kommer nu då, sa jag.

- Bra, hejdå!

- Puss, sa jag och lade på.

Jag stoppade tillbaka mobilen i väskan och skulle just förklara att vi var tvungna att gå när Chaz avbröt mig.

- Snygg mobil, sa han och skrattade retsamt.

- Åh, påminn mig inte, sa jag och suckade. Jag tappade min riktiga i poolen.

- Jobbigt, sa han och flinade. Vad var det för mobil?

- iPhone.. sa jag och himalde med ögonen.

- Ååh, du skojar, sa han och stönade. Vad hemskt! Vad sa dina föräldrar?

- Dom vet inte, sa jag.

- Härligt, grattis till dig.

- Verkligen...

Det blev tyst.

- Men.. Vi måste gå hem, vi ska äta, sa jag.

- Okej, vad synd, sa Chaz. Men vi kanske kan höras någon dag?

- Visst, sa jag och skrattade. Ditt nummer?

Han gav mig sitt nummer och han fick mitt.

- Men vi hörs! sa jag.

Killarna gick tillbaka in i affären, och vi gick och betalade. Sedan gick vi tillbaka hem mot den goda middagen.

-----------------------------------------------------------------------

Förlåt för dåligt skrivet kapitel, klockan är jättemycket och min hjärna är sjuuukt seg.

Hope you don't mind. ;)

Kom ihåg att kommentera ♥