Born To Be Somebody - Chapter 14
Previous: När vi hade varit ute ett bra tag började det bli lite kallt, och jag huttrade till. Jag hade bara klänningen på mig.
- Fryser du? frågade Justin.
- Lite, sa jag.
- Här, ta min kofta, sa han och räckte över den.
- Tack! sa jag.
Vi gick under tystnad tillbaka mot huset. Men vi behövde inte säga något, tystnaden var så avslappnad. Det var nästan som att jag gick där bredvid Melissa, som att vi hade känt varandra hela livet.
---------------------------------------------------------
Jag slog upp ögonen och tittade på klockan. 10.17. Ganska tidigt för att vara jag. Jag sträckte på mig lite, och började tänka tillbaka på gårdagen. De flesta hade gått hem vid elva ungefär, men Justin hade stannat lite längre. Vi hade pratat om vad vi skulle göra idag, och en massa andra grejer, och så hade han hjälpt mig att städa undan. Om jag ska vara ärlig så såg jag faktiskt fram emot att träffa honom igen.
Jag reste mig upp ur sängen och gick ner för trappan till köket. Solen strålade in genom de stora fönstren, och jag log för mig själv. Det verkade bli perfekt picknick väder! Jag orkade inte äta någon ordentlig frukost, jag skulle ju ändå äta snart, så jag tog en banan istället. Mamma och pappa hade fortfarande inte kommit hem, och det kändes faktiskt lite tomt utan dem.
När jag hade ätit färdig gick jag upp till mitt rum igen och började göra mig i ordning. Justin skulle komma klockan tolv.. Jag hade lite drygt en timma på mig. Jag ställde mig i duschen och njöt av de varma strålarna.
Sedan gick jag tillbaka till mitt rum jag torkade håret, satte på mig en vit klänning med ett skärp i midjan. Jag satte på mig lite mascara och blinkade lite mot mig själv. Sedan plockade jag ner min gamla hatt från en hylla. Sedan letade jag reda på min mobil. Klockan var fem i tolv. Jag gick ut i vardagsrummet och hämtade mina solglasögon, som jag av någon anledning hade lagt där, och sedan gick jag ner till hallen.
Precis när jag skulle sätta på mig skorna knackade det på dörren. Jag log för mig själv och öppnade dörren.
- Heeej! sa Justin och log.
- Hej! sa jag och kramade honom.
- Redo för picknick? sa han.
- Absolut! sa jag.
Vi gick ut till Justins bil, en Range Rover (!!!!!!!!). Vi satte oss i bilen och Justin körde iväg.
- Vart ska vi? sa jag nyfiket.
- Överraskning, sa Justin och skrattade hemlighetsfullt.
- Ååh, vad jobbig du är! sa jag och skrattade jag med.
Efter ett tag tyckte jag att det var dags för lite musik. Jag satte på radion. Det var låten "Fall for you" med Secondhand Serenade som spelades. Jag började sjunga med lite.
Efter ett tag märkte jag hur Justin var helt tyst, och tittade på mig. Jag kände att jag blev röd i ansiktet.
- Vad fint du sjunger, sa han.
- Nej, men gud, sluta, sa jag och gömde mig i mina handflator.
- Men allvarligt, du gör faktiskt det! sa han.
- Eh.. Tack, antar jag? sa jag, fortfarande lika röd i ansiktet.
- Jag kanske borde presentera dig för Usher eller någon, mumlade Justin för sig själv.
- Ursäkta, vad sa du? sa jag.
Jag bara gapade. Skojade han med mig? Det var typ min största dröm, att få bli artist.
- Du kanske vill ha en audition för Usher som jag hade? Jag tror att han skulle gilla dig, sa han.
- Men Justin.. Asså, det är jättesnällt, verkligen, men du har hört mig sjunga till en låt en gång? sa jag.
- Ja, men det lät i alla fall väldigt bra, sa han och log.
- Eh, tack, sa jag och tittade ner på mina ben.
Justin skrattade lite.
- Vi får prata mer om det sen, för nu är vi framme! sa han och log.
Jag tittade ut genom fönstret. Vi hade kommit fram till en liten strand som var helt tom på andra människor. Skönt, jag skulle kunna tänka mig att det kunde vara hysteriskt med alla fans.
Havet glittrade i solen, och sanden var så vit att man nästan bländades av den. Runt omkring fanns skog. Det var nästan som en egen liten glänta, fast med havsutsikt. Det var så vackert att man nästan tappade andan.
- Gud, vad vackert det är, sa jag när jag steg ur bilen.
- Jag vet, jag brukar åka hit när jag vill vara för mig själv, sa Justin.
- Jag förstår det, sa jag.
- Du är faktiskt den första tjejen jag tar med hit, sa han och rodnade lite.
- Aaw, vad gulligt! sa jag och log.
Jag blev nästan lite rörd. Han var så gullig mot mig hela tiden!
När vi hade brett ut en filt i sanden, tog Justin fram en picknick-korg. Han började packa upp maten. Herregud, det var hur mycket som helst!
- Jag visste inte riktigt vad du gillade, så det är bara att välja och vraka, sa han och skrattade.
Jag började botanisera lite bland maten. Det fanns väldigt mycket att välja mellan, men jag bestämde mig för att ta pasta och köttbullar. Jag älskade pasta!
Jag såg hur Justin kastade avundsjuka blickar på min mat, och jag började skratta.
- Ville du ha det eller? sa jag.
- Eh, nej det är lugnt, sa han och skrattade.
- Nej men seriöst, vi kan dela, sa jag.
- Jag tar något annat, sa han.
- Men sluta, sa jag och satte en gaffel i hans hand.
- Okej dååå.. sa han och flinade.
- Duktigt, sa jag och högg in på maten.
Det var jättegott.
- PPALJ, sa jag.
Justin tittade konstigt på mig.
- Vaa? sa han och skrattade.
- Ja, PPAJ, Perfect Pasta A la Justin! sa jag.
Justin bröt ut i gapskratt.
- Vad får du sånt ifrån egentligen? sa han mellan skratten.
- Jag vet inte, det ploppar bara upp, sa jag och skrattade åt mig själv.
Ibland sa jag så konstiga saker. Men det var lite kul faktiskt.
När vi hade ätit tog Justin fram ytterligare en sak. Jordgubbar doppade i choklad.
- Åååh, vad gott, sa jag och slickade mig om munnen.
Justin stirrade på mig.
- Vad? sa jag och skrattade.
- Öh.. Inget, sa han och skrattade generat.
Fan vad söt han var när han skrattade.
Vi började äta jordgubbarna, och båda två var tysta och njöt. Det var nog de godaste jordgubbarna jag någonsin hade ätit.
När vi hade suttit där ett tag, märkte jag hur Justin plötsligt blev lite stel.
- Vad är det? frågade jag.
- Öh.. Nej, det var inget, sa han.
- Men säg nu! sa jag bestämt.
- Ingeet! sa han och flinade.
Jag hoppade fram mot honom och började kittla honom. Han bad om nåd, och skrattade högt, men jag gav inte upp.
- Jag slutar om du säger vad det var! sa jag och skrattade.
- Okej, jag berättar! flämtade han.
- Bra! sa jag och hoppade av honom.
Han satte sig upp, och drog lite i sin tröja. Sedan tittade han mig i ögonen.
- Så.. Eh, ta inte detta fel nu, men tycker du att detta är en kompisträff, eller.. eh, en dejt?
------------------------------------------------------------
Aaaw, vad söt han är! Förlåtförlåtförlåt för den hemskt dåliga uppdateringen! :O
Kom ihåg att kommentera! :D
Sämsta uppdateringen
Japp, rubriken säger allt. Jag har helt enkelt inte haft tid och ork just nu. Känns inte som att jag får så mycket respons.. Men jaa, jag ska försöka!
PUSS
Born To Be Somebody - Chapter 13
Previous: Det var precis som att Melissa bodde här. Hon visst vart varenda liten grej fanns, kunde varenda skrymsle, ibland till och med bättre än vad jag visste. Hon var precis som en syster för mig.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Klockan började närma sig åtta, och vi hade precis blivit klara med att städa i ordning huset. Vi hade ingen aning om vad de ville ha att dricka, men vi hade tagit läsk. Visst, om de ville ha alkohol, okej, men då kunde dom allt ta med det själva. Jag var inte mycket för att dricka. Melissa däremot, festade ganska mycket, och hårt.
- Ååh, jag älskar fester! sa Melissa glatt. Det här kommer att bli så kul!
- Ja, det kommer det säkert, sa jag och log.
Precis då knackade det på dörren. Jag sprang ner och öppnade. Där stod Chaz, Ryan och Justin. Justin.. Han var så sjukt söt. Alla tre stod och flinade.
- Vad snygg du är, sa Justin och bröt tystnaden.
De andra nickade instämmande
- Åh, tack, ni med! sa jag. Kom in!
Justin räckte över en bukett blommor.
- Aaw, tack, sa jag och kramade honom.
Blommor på en vanlig fest, gulligt av honom.
- De är från alla faktiskt, sa Justin.
Jag tackade de andra och kramade dem med. Vi gick in i huset. Killarna såg sig omkring.
- Vad fint du bor, sa Justin.
- Tack! sa jag.
Vi gick in i vardagsrummet, där Melissa hade satt på musik på högsta volym.
- Hej killar! sa hon och drog med Ryan upp på golvet.
De började dansa direkt, och vi andra hängde på. Efter ett tag ringde min mobil. Amanda, stod det på displayen. Jag tryckte på grön lur.
- Hallå! Vart är ni? skrek jag för att överrösta musiken.
- Utanför, ni vet att musiken är så hög att det låter över hela gatan, sa Amanda.
- Oj, jag kommer ner och öppnar, sa jag och lade på.
Jag rusade ner för trapporna och öppnade dörren. Där stod Amanda, Brett och Brittany.
- Heeej, vad roligt att se er! sa jag och kramade dem allihop.
- Ni verkar ha roligt i alla fall, sa Brittany och skrattade. För ni hörde uppenbarligen inte att vi har stått här och ringt på i tio minuter.
- Oj, så länge? Förlåt! sa jag.
- Ingen fara, sa hon och drog av sig skorna.
- Kom så går vi in! sa jag och drog med dem upp.
När vi kom upp på övervåningen tog Brett fram en påse.
- Tog med lite dricka, sa han. Visste ju inte hur det skulle bli med det.
- Vad bra, jag ska inte dricka men jag vet inte hur de andra gör, sa jag.
Vi kom in i vardagsrummet, där Melissa, Chaz och Ryan var. Amanda och Brittany tappade hakan.
- Chaz Somers och Ryan Butler?! sa Brittany uppspelt.
- Japp, det är vi, sa Chaz och log.
- Wow. Jag kan inte tro att jag faktiskt får träffa er! sa hon.
De började prata med varandra, och verkade komma riktigt bra överens.
- Var är Justin? frågade jag Melissa.
- Han skulle på toa tror jag, sa hon.
- Okej, jag går och kollar så han har hittat rätt, sa jag och skrattade.
Om jag skulle vara ärlig, så ville jag mest prata lite med honom utan att de andra hörde på. Jag gillade honom. Jag gick genom korridoren som ledde bort till badrummet. Det var ingen där. Jag rynkade pannan och tittade igenom de andra rummen. Sist av alla öppnade jag dörren till mitt rum. Där stod han, och tittade i mitt fotoalbum.
- Toa va? sa jag och skrattade.
- Jo, men jag skulle faktiskt på toa, men så gick jag fel, sa han och rodnade.
- Säkert, sa jag och flinade. Toan är längst bort i korridoren.
- Tack, sa han. Fina bilder förresten!
- Åh, tack, sa jag och log.
Han fällde ihop albumet och lade ner det på skrivbordet.
- De andra har kommit, sa jag.
- Vilka är de andra? frågade Justin.
- Våra kompisar Amanda och Brittany och Amandas pojkvän Brett, sa jag.
Han nickade.
- Ska bara gå på toa så kommer jag, sa han.
Jag nickade och gick tillbaka till de andra.
- Jag hittade honom, sa jag till Melissa.
- Vad bra, sa hon.
Jag vände mig mot de andra. Det kanske var bäst att förvarna Amanda och Brittany att Justin var här, om de ville ha en chans att ha en normal konversation med honom var det kanske bäst om de inte stod och skrek för att de var i samma rum som honom.
- Tjejer! sa jag och de slutade dansa.
- Jaa, sa de och gick fram mot mig.
- Det är så att vi har en gäst till, sa jag.
- Jaså, vem? sa de förväntansfullt.
Mer hann jag inte säga innan Justin stod i dörröppningen. Amandas blick gick från mig till Justin, tillbaka till mig, fram och tillbaka.
- Skojar du med mig? viskade hon.
- Hej tjejer! sa Justin och gick fram mot oss.
- Hej, pep Amanda och Brittany.
De fick fråga en massa frågor, de tog kort med Justin och verkade ha roligt.
Jag gick därifrån och satte mig i soffan bredvid Chaz, som satt där med en flaska i handen.
- Gott? sa jag och pekade på ölflaskan.
- Som fan! sa han och sträckte upp flaskan i luften.
Jag nickade.
- Varför dricker inte du? sa Chaz.
Klockan var bara nio, och han hade redan börjat sluddra lite.
- Vill inte bara, det känns så dumt, sa jag och ryckte på axlarna.
- Okej, sa han. Ska vi dansa?
- Visst, sa jag.
Vi reste oss och började dansa. Jag hade faktiskt riktigt roligt. Mitt i det roliga bytte Melissa av någon anledning till en lugn låt.
- Vad gör du? sa jag surt.
Jag som hade haft så roligt!
- Förlåt, ville bara dansa lite.. duvet, närmare Ryan, sa hon och log.
Jag kunde höra på henne att hon var full. Var det bara jag som inte drack här?
Chaz snubblade tillbaka till soffan och satte sig där igen. Jag suckade och skulle just sätta mig igen när någon tog min hand. Jag vände mig och såg Justin stå där.
- Justin! sa jag och log.
- Kan vi inte gå på en promenad eller nåt? Alla är så klängiga när de är fulla, sa han.
Han ville gå på en promenad. Med mig. Hur gulligt?!
-Visst, ska bara säga till tjejerna så att dom inte börjar undra vart vi är, sa jag och log.
Jag gick bort till Brittany som dansade för sig själv.
- Jag går ut en stund, håller du lite koll? sa jag.
- Ja, visst, sa hon och fortsatte dansa.
- Tack, sa jag och gick tillbaka till Justin.
Vi gick ut genom altandörren. Vi kom ut i trädgården och gick sedan ut på gatan.
Vi gick sakta sakta längs vägkanten.
- Har du druckit? frågade Justin.
Jag skakade på huvudet.
- Jag fattar inte grejen, alla blir bara så jobbiga när de är fulla, sa jag och suckade.
- Verkligen! sa han. Jag har inte heller gjort det.
- Skönt, sa jag. Dom andra kommer få ett helvete imorgon också.
Jag skrattade lite.
- Ja, men det är rätt åt dem, sa Justin.
- Ja, faktiskt.
- Så.. Vad ska vi hitta på imorgon? frågade han.
- Jag vet inte, sa jag. Något roligt!
- Nää, jag hade ju tänkt att vi skulle göra något tråkigt! sa Justin och skrattade. Nej, men vad?
- Bada vågar jag inte, inte efter dagens händelser, sa jag. Men kanske.. Bara typ ha en picknik eller nåt? Eller kanske gå på stan?
- Picknik låter fint! sa Justin.
- Bra! sa jag och log.
- Jag fixar grejer, så kommer jag och hämtar dig imorgon, klockan 12? Blir det bra? sa han.
- Det blir perfekt, sa jag och log.
Han log tillbaka. Det leendet fick mig verkligen att smälta. Snygg och snäll, nästan för bra för att vara sann.
Klockan började närma sig åtta, och vi hade precis blivit klara med att städa i ordning huset. Vi hade ingen aning om vad de ville ha att dricka, men vi hade tagit läsk. Visst, om de ville ha alkohol, okej, men då kunde dom allt ta med det själva. Jag var inte mycket för att dricka. Melissa däremot, festade ganska mycket, och hårt.
- Ååh, jag älskar fester! sa Melissa glatt. Det här kommer att bli så kul!
- Ja, det kommer det säkert, sa jag och log.
Precis då knackade det på dörren. Jag sprang ner och öppnade. Där stod Chaz, Ryan och Justin. Justin.. Han var så sjukt söt. Alla tre stod och flinade.
- Vad snygg du är, sa Justin och bröt tystnaden.
De andra nickade instämmande
- Åh, tack, ni med! sa jag. Kom in!
Justin räckte över en bukett blommor.
- Aaw, tack, sa jag och kramade honom.
Blommor på en vanlig fest, gulligt av honom.
- De är från alla faktiskt, sa Justin.
Jag tackade de andra och kramade dem med. Vi gick in i huset. Killarna såg sig omkring.
- Vad fint du bor, sa Justin.
- Tack! sa jag.
Vi gick in i vardagsrummet, där Melissa hade satt på musik på högsta volym.
- Hej killar! sa hon och drog med Ryan upp på golvet.
De började dansa direkt, och vi andra hängde på. Efter ett tag ringde min mobil. Amanda, stod det på displayen. Jag tryckte på grön lur.
- Hallå! Vart är ni? skrek jag för att överrösta musiken.
- Utanför, ni vet att musiken är så hög att det låter över hela gatan, sa Amanda.
- Oj, jag kommer ner och öppnar, sa jag och lade på.
Jag rusade ner för trapporna och öppnade dörren. Där stod Amanda, Brett och Brittany.
- Heeej, vad roligt att se er! sa jag och kramade dem allihop.
- Ni verkar ha roligt i alla fall, sa Brittany och skrattade. För ni hörde uppenbarligen inte att vi har stått här och ringt på i tio minuter.
- Oj, så länge? Förlåt! sa jag.
- Ingen fara, sa hon och drog av sig skorna.
- Kom så går vi in! sa jag och drog med dem upp.
När vi kom upp på övervåningen tog Brett fram en påse.
- Tog med lite dricka, sa han. Visste ju inte hur det skulle bli med det.
- Vad bra, jag ska inte dricka men jag vet inte hur de andra gör, sa jag.
Vi kom in i vardagsrummet, där Melissa, Chaz och Ryan var. Amanda och Brittany tappade hakan.
- Chaz Somers och Ryan Butler?! sa Brittany uppspelt.
- Japp, det är vi, sa Chaz och log.
- Wow. Jag kan inte tro att jag faktiskt får träffa er! sa hon.
De började prata med varandra, och verkade komma riktigt bra överens.
- Var är Justin? frågade jag Melissa.
- Han skulle på toa tror jag, sa hon.
- Okej, jag går och kollar så han har hittat rätt, sa jag och skrattade.
Om jag skulle vara ärlig, så ville jag mest prata lite med honom utan att de andra hörde på. Jag gillade honom. Jag gick genom korridoren som ledde bort till badrummet. Det var ingen där. Jag rynkade pannan och tittade igenom de andra rummen. Sist av alla öppnade jag dörren till mitt rum. Där stod han, och tittade i mitt fotoalbum.
- Toa va? sa jag och skrattade.
- Jo, men jag skulle faktiskt på toa, men så gick jag fel, sa han och rodnade.
- Säkert, sa jag och flinade. Toan är längst bort i korridoren.
- Tack, sa han. Fina bilder förresten!
- Åh, tack, sa jag och log.
Han fällde ihop albumet och lade ner det på skrivbordet.
- De andra har kommit, sa jag.
- Vilka är de andra? frågade Justin.
- Våra kompisar Amanda och Brittany och Amandas pojkvän Brett, sa jag.
Han nickade.
- Ska bara gå på toa så kommer jag, sa han.
Jag nickade och gick tillbaka till de andra.
- Jag hittade honom, sa jag till Melissa.
- Vad bra, sa hon.
Jag vände mig mot de andra. Det kanske var bäst att förvarna Amanda och Brittany att Justin var här, om de ville ha en chans att ha en normal konversation med honom var det kanske bäst om de inte stod och skrek för att de var i samma rum som honom.
- Tjejer! sa jag och de slutade dansa.
- Jaa, sa de och gick fram mot mig.
- Det är så att vi har en gäst till, sa jag.
- Jaså, vem? sa de förväntansfullt.
Mer hann jag inte säga innan Justin stod i dörröppningen. Amandas blick gick från mig till Justin, tillbaka till mig, fram och tillbaka.
- Skojar du med mig? viskade hon.
- Hej tjejer! sa Justin och gick fram mot oss.
- Hej, pep Amanda och Brittany.
De fick fråga en massa frågor, de tog kort med Justin och verkade ha roligt.
Jag gick därifrån och satte mig i soffan bredvid Chaz, som satt där med en flaska i handen.
- Gott? sa jag och pekade på ölflaskan.
- Som fan! sa han och sträckte upp flaskan i luften.
Jag nickade.
- Varför dricker inte du? sa Chaz.
Klockan var bara nio, och han hade redan börjat sluddra lite.
- Vill inte bara, det känns så dumt, sa jag och ryckte på axlarna.
- Okej, sa han. Ska vi dansa?
- Visst, sa jag.
Vi reste oss och började dansa. Jag hade faktiskt riktigt roligt. Mitt i det roliga bytte Melissa av någon anledning till en lugn låt.
- Vad gör du? sa jag surt.
Jag som hade haft så roligt!
- Förlåt, ville bara dansa lite.. duvet, närmare Ryan, sa hon och log.
Jag kunde höra på henne att hon var full. Var det bara jag som inte drack här?
Chaz snubblade tillbaka till soffan och satte sig där igen. Jag suckade och skulle just sätta mig igen när någon tog min hand. Jag vände mig och såg Justin stå där.
- Justin! sa jag och log.
- Kan vi inte gå på en promenad eller nåt? Alla är så klängiga när de är fulla, sa han.
Han ville gå på en promenad. Med mig. Hur gulligt?!
-Visst, ska bara säga till tjejerna så att dom inte börjar undra vart vi är, sa jag och log.
Jag gick bort till Brittany som dansade för sig själv.
- Jag går ut en stund, håller du lite koll? sa jag.
- Ja, visst, sa hon och fortsatte dansa.
- Tack, sa jag och gick tillbaka till Justin.
Vi gick ut genom altandörren. Vi kom ut i trädgården och gick sedan ut på gatan.
Vi gick sakta sakta längs vägkanten.
- Har du druckit? frågade Justin.
Jag skakade på huvudet.
- Jag fattar inte grejen, alla blir bara så jobbiga när de är fulla, sa jag och suckade.
- Verkligen! sa han. Jag har inte heller gjort det.
- Skönt, sa jag. Dom andra kommer få ett helvete imorgon också.
Jag skrattade lite.
- Ja, men det är rätt åt dem, sa Justin.
- Ja, faktiskt.
- Så.. Vad ska vi hitta på imorgon? frågade han.
- Jag vet inte, sa jag. Något roligt!
- Nää, jag hade ju tänkt att vi skulle göra något tråkigt! sa Justin och skrattade. Nej, men vad?
- Bada vågar jag inte, inte efter dagens händelser, sa jag. Men kanske.. Bara typ ha en picknik eller nåt? Eller kanske gå på stan?
- Picknik låter fint! sa Justin.
- Bra! sa jag och log.
- Jag fixar grejer, så kommer jag och hämtar dig imorgon, klockan 12? Blir det bra? sa han.
- Det blir perfekt, sa jag och log.
Han log tillbaka. Det leendet fick mig verkligen att smälta. Snygg och snäll, nästan för bra för att vara sann.
När vi hade varit ute ett bra tag började det bli lite kallt, och jag huttrade till. Jag hade bara klänningen på mig.
- Fryser du? frågade Justin.
- Lite, sa jag.
- Här, ta min kofta, sa han och räckte över den.
- Tack! sa jag.
Vi gick under tystnad tillbaka mot huset. Men vi behövde inte säga något, tystnaden var så avslappnad. Det var nästan som att jag gick där bredvid Melissa, som att vi hade känt varandra hela livet.
Förlåt
Hej på er!
Förlåt att jag inte har lagt upp något varken idag eller igår. Ni får igen det imorgon!
Puss
Born To Be Somebody - Chapter 12
Justin skrev omsorgsfullt ner orden: "Till Sabrina. Kram från Justin Bieber."
Så enkelt, men ändå visste jag att det skulle betyda hur mycket som helst för tjejen. Dessutom skrev han fint.
- Här, sa Justin och räckte över pappret igen.
- Tack, hon kommer att bli överlycklig! sa Matt.
- Det glädjer mig, sa Justin och log.
Båten saktade in och vi fick hoppa ur. Längre bort såg vi en ambulans åka iväg, och överallt syntes människor som pratade i telefon och grät.
Previous: Justin skrev omsorgsfullt ner orden: "Till Sabrina. Kram från Justin Bieber."
Så enkelt, men ändå visste jag att det skulle betyda hur mycket som helst för tjejen. Dessutom skrev han fint.
- Här, sa Justin och räckte över pappret igen.
- Tack, hon kommer att bli överlycklig! sa Matt.
- Det glädjer mig, sa Justin och log.
Båten saktade in och vi fick hoppa ur. Längre bort såg vi en ambulans åka iväg, och överallt syntes människor som pratade i telefon och grät.
-----------------------------------------------------------------------------------
Vi gick sakta längst stranden, bort mot min cykel.
- Fan vad läskigt, sa Ryan. Har aldrig varit med om att det har kommit en haj när jag har badat.
- Nej, inte jag heller, sa Melissa, fast hur många har det?
- Men nu är vi i alla fall en av de få lyckliga som har något riktigt annorlunda att berätta, sa Ryan och såg nästan lite stolt ut.
- Cooling, sa Melissa och blinkade åt honom.
Han rodnade.
- Men lite coolt är det i alla fall, sa han.
- Hm, kanske, sa hon och skrattade.
-
Efter ett tag slutade jag lyssna på deras smågnabbande, och vände min uppmärksamhet till Justin och Chaz istället.
- Så.. Vad har ni killar tänk hitta på ikväll då? frågade jag.
- Vi ska spela basket, sa Chaz och gjorde high five med Justin.
- Kul, sa jag och log.
- Ni då? sa Justin.
- Ingen aning, sa jag. Antagligen vara hemma, kanske bjuda hem några kompisar.
- Trevligt, sa han. Tjejkväll?
- Kanske, sa jag.
- Kanske? Så det är alltså inte helt killförbud? sa Chaz och hoppade fram framför mig.
- Nej, det tror jag inte, sa jag och skrattade.
- Vad säger du Justin? Vi kan väl alltid ändra på våra planer? sa Chaz och skrattade.
- Absolut, sa Justin.
Jag skrattade lite åt dem. De var så roliga.
- Om det går alltså, sa Chaz och vände sig mot mig igen.
- Jadå, jag tror inte att någon av tjejerna har något problem med att ni kommer, sa jag.
Jag betonade ni lite extra. Det var ju faktiskt ganska speciellt att ha Justin Bieber, Chaz Somers och Ryan Butler på besök, och det skulle nog inte vara många som skulle säga nej till det.
- Med att vi kommer? sa Justin.
- Jaa.. sa jag, ni är ju.. ni.
- Jaa, vi är vi, sa Chaz.
- Men ni fattar vad jag menar, sa jag och suckade.
- Ja, sa Chaz och gjorde en rolig grimas.
Den var helt grotesk. Jag började skratta, och snart stod alla tre och gjorde sina allra fulaste grimaser. Alla runt omkring tittade på oss som om vi var helt störda i huvudet, vilket vi kanske i och för sig var. Haha.
- Okej, vill ni se min värsta? sa Justin.
Chaz började skratta direkt.
- Den är helt sjuk! sa han.
Jag nickade. Han spärrade upp näsborrarna, förvred munnen, ögonbrynen stod åt alla håll. Hela ansiktet var förvrängt. Mitt i alltihopa tittade ögonen rakt fram, helt vanligt, vilket gjorde att det såg ännu sjukare ut.
Jag vek mig av skratt. Det här var verkligen min humor. Snart låg vi i sanden, och Melissa och Ryan stod och tittade misstänksamt på oss.
- Vad är det för fel på er tre? sa Melissa och skrattade.
- Gr.. imas.. er, sa jag mellan skrattanfallen.
-
Efter en ganska lång stund av skrattande reste vi oss upp igen och borstade bort sanden. Vi började gå mot cykeln igen.
- Hur tar ni er hem? frågade jag killarna.
Chaz och Ryan pekade på Justin.
- Bil, sa dom och log.
- Latmaskar, sa jag.
Egentligen var jag helt slut själv, och det skulle faktiskt varit rätt skönt med en bil, men det var så roligt att reta dem.
- Bara för att vi faktiskt råkar ha en kompis som HAR körkort, sa dom och räckte ut tungan.
- Och det har inte jag då eller? sa jag och pekade på Melissa.
De kom inte på något att säga, och började skratta lite nervöst istället.
Vi kom fram till stället där vi hade ställt cykeln. Jag trodde inte att det var sant. Cykeln var borta. Kvar på stolpen hängde mitt lås, sönder klippt.
- FINT! sa jag och sparkade till stolpen så hårt att jag såg stjärnor. Min fot gjorde skitont.
- HELVETE! ÄNNU BÄTTRE! skrek jag.
- Hur gick det? sa Justin och satte sig ner på marken bredvid mig.
- Dåligt, gnydde jag.
Det kändes som om hela foten bultade.
- Först min mobil, sedan blir vi typ uppätna av en haj, sedan blir min cykel stulen, och nu är jag så korkad att jag sparkar allt jag har i en stolpe.. Det går inge bra för mig, sa jag uppgivet.
- Nää, inget vidare, sa Justin. Ska jag kolla på foten?
Jag nickade.
Han provade att röra foten i en massa vinklar och frågade om det gjorde ont. När han var färdig kom han med domen:
- Jag tror inte att den är bruten, kanske en stukning bara, sa han.
- Tack, sa jag och drog försiktigt på mig skon igen. Vart har du lärt dig det där?
- Kollade bara hur dom gjorde när jag bröt foten, sa Justin och log lite generat.
- Aw, tack! sa jag och gav honom en kram.
Han hjälpte mig upp igen.
- Jaha, med den foten kan ni ju inte precis gå hem, sa han.
- Nä, och cykeln är borta, sa jag.
- Ni åker med oss! sa Justin.
- Åh, tack! sa jag och log.
Jag gick försiktigt bort till bilen, och det gick lite lättare än jag hade trott. Jag fick stödja mig på Justin och Ryan hela vägen, vilket underlättade mycket.
Vi satte oss i bilen och Justin körde iväg. Jag märkte att Chaz kollade konstigt på Justin.
- Varför kör du så försiktigt för? sa Chaz.
- Du fattar väl att han måste köra försiktigt när det är tjeeejer med? sa Ryan retsamt.
Justin bara skrattade.
- Som ni vill, sa han.
Bilen ökade farten och snart spelades musik på högsta volym ur högtalarna.
Jag öppnade fönstret och stack ut huvudet. Vi åkte förbi Amanda och hennes pojkvän Brett, och jag vinkade glatt till dem. Brett kanske också kunde följa med ikväll då? Det skulle bli kul.
-
Efter ett tag svängde Justin in på min uppfart.
- Melissa, ska du hem eller? sa han.
- Nej, jag går av här jag med, sa hon och log.
- Okej, sa han.
- Tack för skjutsen! sa jag.
- Inga problem, sa han.
- Vi ses ikväll då, sa jag och vinkade glatt till dem när de körde iväg.
-
När vi kom in lyste telefonsvararens lampa. Jag tryckte på avlyssningsknappen. Det var från mamma och pappa.
"Hej tjejer! Vi kommer hem först imorgon, så Melissa kan gärna sova över igen om hon vill. Det finns gott om mat. Ni kan ju ringa någon gång under kvällen! Ha det så bra nu, puss!"
- Perfekt ju! sa jag. Då behöver dom inte störa oss i alla fall!
- Asbra, sa Melissa. Men ska vi inte fixa i ordning lite?
- Jo! Men jag vill i alla fall ta en dusch först, sa jag.
Jag kände mig grymt ofräsh.
- Jag med! sa Melissa.
- Jag börjar! sa jag.
- Okej då, sa Melissa och suckade. Jag ringer till de andra och frågar om dom vill komma och så under tiden.
- Bra, sa jag och sprang upp till duschen.
Jag tog av mig kläderna och hoppade in i duschen. Lät det svala vattnet strila över mig. Jag tog hårinpackning och passade på att raka benen, jag ville känna mig riktigt snygg i kväll.
När jag var färdig gick jag in till mitt rum. Jag valde en blommig klänning, tillsammans med ett skärp och lite smycken.
När jag var färdig gick jag ner till Melissa igen.
- Amanda kommer med Brett, Brittany kommer, och Justin, Ryan och Chaz. Dom kommer åtta, sa hon.
- Jättebra! sa jag. Ska dom typ få middag här?
- Ja, sa hon. Vi går och handlar något sen.
- Annars har vi säkert något gott, sa jag.
- Jaja, vi får väl se, sa hon. Jag går och duschar nu! Kan jag låna handduk?
- Japp, du vet vart dom ligger, sa jag.
Det var precis som att Melissa bodde här. Hon visst vart varenda liten grej fanns, kunde varenda skrymsle, ibland till och med bättre än vad jag visste. Hon var precis som en syster för mig.
--------------------------------------------------------------------------------
Långis idag :D Vad tyckte ni? Kom igen nu, kommentera! :D
Btw, vill ni ha en review av Never Say Never? :D
Never Say Never 3D
Hejsan!
Jag kommer inte att hinna skriva idag, eftersom jag har prov imorgon, plus att jag ska....
PÅ NEVER SAY NEVER IKVÄLL!!!!!!!!!!!!!!!!!!! :D:D:D:D:D:D:D
Ska på första visningen i Göteborg, klockan 18.20!! :D Någon mer som ska då?
Hoppas att ni inte blir ledsna, ni kan ju läsa de andra kapitlet igen, eller varför inte kommentera massa bara för att fördriva tiden? Hihi. Jag är så glad så jag vet inte vart jag ska ta vägen, men jag skriver imorgon i alla fall! :D
PUSSSS!!
Born To Be Somebody - Chapter 11
- Vart är dom andra då? sa jag.
Precis då kände jag hur något stort och slemmigt svepte längs mitt ben.
- Men vad fan? Justin, Ryan kom upp! sa jag.
Nu blev jag arg igen.
- Vadå? sa Chaz förvånat och pekade bakom mig.
Jag tittade bak på flytbryggan. Justin, Ryan och Melissa satt alla tre på den.
Previous: - Vart är dom andra då? sa jag.
Precis då kände jag hur något stort och slemmigt svepte längs mitt ben.
- Men vad fan? Justin, Ryan kom upp! sa jag.
Nu blev jag arg igen.
- Vadå? sa Chaz förvånat och pekade bakom mig.
Jag tittade bak på flytbryggan. Justin, Ryan och Melissa satt alla tre på den.
-------------------------------------------------------------------------------------
- Om dom sitter där, vad fan var det som just nuddade mitt ben då? sa jag panikslaget.
- Vadå nuddade ditt ben? sa Chaz och tittade konstigt på mig.
- Det var något jävligt stort som nuddade mitt ben!
Nu halvskrek jag.
- Nejdå, sa Chaz, du inbillade dig bara nog.
- Jag vet inte, men jag tänker i alla fall inte stanna här!
Precis då hörde vi hur någon skrek lite längre in mot land, och folk började skrika något om en haj. Sedan såg man hur vattnet blev rött kring en människa som skrek för allt vad han var värd.
- Vad fan, en haj! skrek Chaz och puttade mig snabbt mot flytbryggan.
Jag kände paniken stiga allt mer.
- Hoppa upp! sa Chaz och hjälpte mig, innan han själv drog sig upp på bryggan.
Överallt hördes folks skrik. Ur högtalarna som fanns på stranden hördes plötsligt en röst.
- Vit flagg! Vi har upptäckt en haj i vattnet. En människa skadad. Simma så fort ni kan till land, undvik att plaska och skrika. Det här är inte på skoj, det är på riktigt. Livräddare är på väg ut för att plocka upp så många som möjligt!
Lite fail att det står på massa språk.. Haha, nej men tänk inte på det. ;)
Trots varningarna började folk skrika och blev helt hysteriska. Och jag förstod dem. Hajen hade simmat förbi så nära att den hade nuddat mitt ben. Jag hade lika gärna kunnat vara död just nu. Ingen av oss något. Alla satt bara tysta, vilket gjorde det hela ännu jobbigare. Vi satt i en ring med ryggarna mot varandra, och höll utkik efter livräddarna som kvinnan i högtalarna hade talat om. Vi såg dem plocka upp människa efter människa i vattnet, men de verkade inte ha sett oss.
- Tänk om dom inte kommer och hämtar oss?! sa Melissa.
- Ja, dom verkar ju typ inte ha sett oss! sa jag.
Vi började ropa. Tillslut hörde de oss och kom körande.
- Hejsan! Är alla oskadda? sa en av livräddarna, en man i 25-årsåldern med århundradets tvättbräda.
- Ja, vi mår bra, sa Justin.
- Bra, hoppa i båten nu, vi måste se om det är någon mer kvar, sa den andre livräddaren.
Ryan och Chaz hoppade i först och hjälpte sedan Melissa i. Sedan hoppade Justin i och räckte sin hand mot mig. Jag tog den och hoppade ner i båten.
- Tack, sa jag.
Han log. Han hade ett väldigt fint leende, och snäll var han också.
Båten började röra sig mot land. Efter någon minut tog en av livräddarna fram papper och penna.
- Vad heter ni? Vi måste rapportera vilka som var här, sa han.
- Emily Kerr, sa jag.
Alla sa sina namn och livräddaren antecknade flitigt. Sist sa Justin sitt namn.
- Justin Bieber.
Livräddaren tittade förvånat upp.
- Jag tyckte att jag kände igen dig! Justin Bieber, artisten? sa han häpet.
Justin nickade bara. Han verkade inte vilja prata om det.
- Fan vad coolt, då har man träffat dig! Jag heter Matt, sa livräddaren. Du tror inte att du kan skriva en autograf åt min dotter? Hon är verkligen ett jättestort fan.
- Det är klart, sa Justin och log.
Matt satte penna och papper i handen på honom.
- Vad heter hon? frågade Justin.
- Sabrina, sa Matt.
Justin skrev omsorgsfullt ner orden: "Till Sabrina. Kram från Justin Bieber."
Så enkelt, men ändå visste jag att det skulle betyda hur mycket som helst för tjejen. Dessutom skrev han fint.
- Här, sa Justin och räckte över pappret igen.
- Tack, hon kommer att bli överlycklig! sa Matt.
- Det glädjer mig, sa Justin och log.
Båten saktade in och vi fick hoppa ur. Längre bort såg vi en ambulans åka iväg, och överallt syntes människor som pratade i telefon och grät.
------------------------------------------------------------
Oj.. Jag fick något cpryck att skriva något konsigt x) Haha, hoppas ni inte bryr er. Vad tyckte ni annars då? Haha.
Kommenteeeerraaaa!
Besöksrekord! :D
Hejsan!
65 besökare hittills idag! :D Jag blir verkligen superglad! :D
Vad tycker ni om novellen så här långt? :) ♥
Kom ihåg att kommentera, hihi! :D
PUSS PÅ ER!
Born To Be Somebody - Chapter 10
Nu var såg hon inte alls särskilt ledsen ut längre, utan mer som om hon var glad för min skull. Hon var verkligen en riktigt bra kompis Till och med när hennes största idol ville träffa MIG, var hon glad för min skull. Jag fick lite tårar i ögonen.
- Vad är du ledsen för? sa Melissa bestört.
- Jag är inte ledsen, sa jag och torkade en tår som hade runnit ner för min kind.
- Vad är det då? frågade hon.
- Jag är bara så glad för att jag har en sån underbar kompis.
Previous: Nu var såg hon inte alls särskilt ledsen ut längre, utan mer som om hon var glad för min skull. Hon var verkligen en riktigt bra kompis Till och med när hennes största idol ville träffa MIG, var hon glad för min skull. Jag fick lite tårar i ögonen.
- Vad är du ledsen för? sa Melissa bestört.
- Jag är inte ledsen, sa jag och torkade en tår som hade runnit ner för min kind.
- Vad är det då? frågade hon.
- Jag är bara så glad för att jag har en sån underbar kompis.
-----------------------------------------------------------------------------------
Vi satt uppe länge och pratade om kvällen som gått. Ju mer vi pratade, desto svårare blev det att sluta. Tillslut var klockan nästan fyra.
- Ska vi sova? sa jag och gäspade.
- Klockan är fyra, så ja, sa Melissa och gäspade stort hon med.
Vi sa godnatt och släckte lampan. Jag somnade med en gång.
-
Jag vaknade med ett ryck. Det var som att jag visste att jag sovit bort hela dagen. Jag vände mig om och såg att klockan var kvart i två. Jag suckade. Varför skulle vi alltid sova så länge att vi knappt hann göra något på dagarna?
- Mel? Klockan är kvart i två, sa jag och ruskade lite på henne.
Hon gnydde lite, men sedan satte hon sig yrvaket upp.
- Skojar du med mig?! sa hon och flög upp ur sängen.
- Nej, sa jag.
- Jävlar! Jag har typ aldrig sovit så länge! Vi kommer aldrig hinna göra något roligt nu, sa hon.
- Jodå.. Vi kan väl gå till stranden eller nåt? föreslog jag.
- Bra idé! Det är aldrig för sent för lite sol och bad, svarade hon.
Vi gick ner och vräkte i oss en stor brunch bestående av ägg, bacon, massor av mackor och en hel del onyttigheter som vi inte behöver nämna. På bordet låg en lapp från mamma och pappa:
-
"Hejsan tjejer! Vi har åkt till mormor och morfar, vi kommer hem lite senare idag, eventuellt ikväll. Det finns mat i kylen, annars kan ni ju beställa pizza. Puss!"
- Skönt, då slipper vi dom, sa jag och skrattade.
När vi var färdiga ställde vi ner allt i diskmaskinen och gick upp till mitt rum igen. Vi satte på oss bikini, och sedan började kläddilemmat.
- Kan jag låna nåt av dig? sa Melissa och öppnade garderoben. Känner inte för att ha samma kläder som igår.
Jag nickade och gick dit jag med. Efter mycket om och men valde jag en fin vit klänning, och Melissa shorts och en tunika. Vi gick ner i köket och packade ner lite saft och bullar i en korg och sedan gick vi ut.
- Ska vi gå eller cykla? sa Melissa.
- Cykla! sa jag. Du får skjutsa mig.
- Okej då, sa hon och skrattade.
Vi satte oss på cykeln och Melissa började trampa. Vi sjöng glatt på I'm yours hela vägen till stranden. Det var liksom våran sommarlåt, även fast den var jättegammal.
Efter ungefär en kvarts cykeltur var vi framme. Vi låste fast min cykel vid en stolpe och bredde sedan ut våra handdukar i sanden. Solen stekte verkligen idag med. Det märktes att sommaren var här. Tänk att det bara var 3 dagar tills vi slutade skolan! Vi skulle sluta på tisdag. Jag log av bara tanken på sommarlov.
Vi drog av oss kläderna och lade oss på handdukarna.
När vi hade solat ett bra tag märkte jag hur Melissa drog i mig.
- Kom så badar vi! Jag dör nästan av värmeslag, sa hon.
- Jaaa, herregud vad varmt det är! utbrast jag och reste mig upp.
Vi sprang ner mot vattnet och hoppade i. Jag blev förvånad. Det var faktiskt ganska varmt! Vi simmade långt ut från stranden, till en liten flytbrygga som låg mitt ute i vattnet. Vi drog oss upp på den och satt med fötterna i vattnet, och bara njöt av sommaren. Plötsligt hörde vi hur det plaskade till bakom oss. Vi vände oss om för att se vad det hade varit, men det var inget där. Konstigt. Sedan hände det igen. Den här gången började det bli lite läskigt faktiskt.
Plötsligt kände jag hur något tog tag i mina fötter och började dra mig ner i vattnet. Melissa flög upp på bryggan och höll i mig för allt vad hon var värd. Men det släppte inte. Jag började gråta. Vad fan var det här?! Då dök ett glatt ansikte upp ur vattnet. Det var Chaz.
- CHAZ FÖR I HELVETE!!! skrek jag och hoppade på honom i vattnet.
När han kom upp till ytan igen gapskrattade han.
- Du gör aldrig om det där igen, okej? sa jag argt.
- Ta det lugnt! sa han, men fortsatte skratta.
Efter ett tag började även jag fnissa lite, det var ganska töntigt att jag hade trott på fullt allvar att det var något slags havsmonster som försökte döda mig.
- Hur visste ni att vi var här? frågade jag när vi hade slutat skratta.
- Vi såg er på stranden, så vi följde efter, sa han och flinade.
- Jaså, ni är äkta stalkers ni? sa jag och skrattade.
Han nickade stolt.
- Vart är dom andra då? sa jag.
Precis då kände jag hur något stort och slemmigt svepte längs mitt ben.
- Men vad fan? Justin, Ryan kom upp! sa jag.
Nu blev jag arg igen.
- Vadå? sa Chaz förvånat och pekade bakom mig.
Jag tittade bak på flytbryggan. Justin, Ryan och Melissa satt alla tre på den.
--------------------------------------------------------------------------
To be continued... Hahaha. Vad var det i vattnet? :O Lite läskigt...
Kommentera gärna, jag skulle bli jätteglad! :)
Born To Be Somebody - Chapter 9
Previous: - Eh.. Kan jag få era nummer? Så kan vi ju höras någon gång, sa jag och märkte att jag rodnade lite. Förhoppningsvis var det tillräckligt mörkt för att dölja det.
- Självklart! sa de.
Jag räckte över min mobil till dem och de skrev sina nummer.
- Du kan väl skicka ett sms så att vi får ditt? sa Emily och log.
- Absolut, det gör jag, sa jag och log tillbaka.
- Bra, men vi hörs då! Hejdå! sa hon och de började gå hemåt.
----------------------------------------------------------------------------------
Föreställ er att det är Melissa och Emily, även fast dom kanske inte riktigt ser ut så.. hittade ingen bättre bild. :$
Emilys perspektiv:
När vi kom hem till mig igen gick vi upp på mitt rum. Så fort vi hade stängt dörren ställde sig Melissa och skrek och hoppade upp och ner på stället.
- JAG HAR TRÄFFAT JUSTIN BIEBER! skrek hon.
Jag skrek lite jag med. Jag var faktiskt tvungen att erkänna att han var snygg. Väldigt snygg.
- Vi bara måååste träffa dom igen! sa jag.
- Verkligen! sa Melissa.
När vi hade avreagerat oss i över en timma fick Melissa sms från sin mamma, som undrade om hon inte skulle komma hem snart, eller om hon skulle sova här. Klockan var ju faktiskt lite över elva.
- Sover jag här? sa hon.
Det var mer som ett påstående än en fråga.
- Självklart! sa jag.
Jag sprang ner till mamma och pappa för att säga till. När jag kom in i vardagsrummet tittade båda konstigt på mig.
- Värst vad glada ni var då? sa mamma och skrattade.
- Men hallå? Vi träffade JUSTIN BIEBER, skrek jag.
- Ta det lugnt, sa de och skrattade ännu mer.
Då kände jag hur det vibrerade till i min ficka. Jag tog upp mobilen och såg att det var sms från Chaz.
Precis när jag skulle läsa det hörde jag hur pappa harklade sig.
- Emily? Har du redan tröttnat på din iPhone? sa han.
FAN. Hur dum fick man bli? Vad skulle jag göra? Säga sanningen, eller komma på någon urusel ursäkt? Sanningen var nog bäst...
- Jag.. Asså.. Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här, men asså.. började jag.
- Fortsätt, sa pappa otåligt.
- Jag.. Jag och Melissa var ju ute och badade.. och.. öh, jag tappade den i poolen, sa jag och kände hur tårarna trängde på.
De blev helt tysta. Tårarna droppade ner för mina kinder.
- Förlåt! sa jag.
- Emily.. Sånt händer även den bästa, du behöver inte vara så ledsen, sa mamma och sträckte ut armarna mot mig.
Jag gick fram till henne och hon kramade mig länge. Jag torkade tårarna och tittade sedan upp på dem igen.
- Det är ingen fara. Det är klart att det var dumt att du tappade den, men du kunde ju inte rå för det, eller hur? sa pappa.
Det här älskade jag med mina föräldrar. De var så förstående.
- Tack! sa jag.
- Ingen fara, sa mamma och pussade mig på min våta kind.
Jag log mot dem.
- Såå, vad var det du egentligen ville? frågade pappa.
- Just det! Melissa sover här om det är okej?
- Självklart, sa pappa och log. Kom ner om ni vill ha lite fredagsmys.
- Tack, jag tror jag tar med cola upp, sa jag.
Jag gick ut i köket och andades ut. Herregud, det där var läskigt. Då kom jag på att jag skulle kolla smset från Chaz. Jag tog upp mobilen igen.
-
Hej Emily!
Jag undrar bara ifall du hade lust att ses lite någon dag? Kanske på söndag? :) Hade verkligen jättetrevligt ikväll!
Min mobil laddade ur, så jag lånade Chaz. ;)
Kram Justin :)
Jag kände hur jag drog efter andan. Justin ville träffa mig. Han måste verkligen mena det om han lånade sin kompis mobil för att fråga när han inte kunde använda sin egen. Jag bestämde mig för att vänta med att svara tills jag hade visat Melissa.
Jag öppnade kylen och tog fram en ny cola, och sedan tog jag två glas. Jag gick med colan under armen och glasen i varsin hand upp till mitt rum.
- Cooooooolaaaaaaa! ropade Melissa när jag kom in i rummet.
- Gottgottigottgott, sa jag på skoj och slickade mig om munnen.
Hon skrattade lite. Jag satte mig i sängen och tog fram mobilen.
- Kolla vad Justin skrev! sa jag upphetsat.
Jag såg en ledsen glimt i hennes öga när hon läste det.
- Åh, vad roligt för dig, sa hon och tittade upp på mig.
Nu var såg hon inte alls särskilt ledsen ut längre, utan mer som om hon var glad för min skull. Hon var verkligen en riktigt bra kompis Till och med när hennes största idol ville träffa MIG, var hon glad för min skull. Jag fick lite tårar i ögonen.
- Vad är du ledsen för? sa Melissa bestört.
- Jag är inte ledsen, sa jag och torkade en tår som hade runnit ner för min kind.
- Vad är det då? frågade hon.
- Jag är bara så glad för att jag har en sån underbar kompis.
-------------------------------------------------------------------------------
Förlåt att kapitlet kom så sent idag. Ska hon och Justin träffas igen? :D
Kommentera gärna! :D
Born To Be Somebody - Chapter 8
Där stod Chaz och Ryan med varsin drink i handen och räckte över varsin till oss.
- Vad är det? frågade jag.
Jag ville inte dricka nu, inte när jag skulle hem samma kväll.
- Det är läsk, oroa dig inte, sa Chaz och skrattade.
- Bra, sa jag och log.
Precis då började hög musik spelas ur stora högtalare som satt på väggarna. Det var 6 foot 7 foot med Lil Wayne, en låt som jag råkade gilla väldigt mycket.
- Justins favoritlåt, viskade Melissa i mitt öra.
Kul att vi hade samma favoritlåt, tänkte jag.
Previous: Där stod Chaz och Ryan med varsin drink i handen och räckte över varsin till oss.
- Vad är det? frågade jag.
Jag ville inte dricka nu, inte när jag skulle hem samma kväll.
- Det är läsk, oroa dig inte, sa Chaz och skrattade.
- Bra, sa jag och log.
Precis då började hög musik spelas ur stora högtalare som satt på väggarna. Det var 6 foot 7 foot med Lil Wayne, en låt som jag råkade gilla väldigt mycket.
- Justins favoritlåt, viskade Melissa i mitt öra.
Kul att vi hade samma favoritlåt, tänkte jag.
------------------------------------------------------------------------------------------
När vi hade dansat, och pratat en lång stund började jag känna hur solen brände på huden. De andra verkade känna samma sak, för alla började skruva lite på sig. Det var lite synd att avbryta pratet, för jag hade fått reda på en hel del om killarna, men det började bli alldeles för varmt.
- Ska vi bada eller? frågade jag.
- Jaaa! stönade alla, Gud vad skönt!
Jag gick fram till poolkanten. Plötsligt slöt någon upp bredvid mig.
- Bara så du vet så är det ganska kallt vatten.
Det var Justin.
- Äh, vadfan, hur farligt kan det vara? sa jag kaxigt.
Och så hoppade jag. Justin hade ljugit. Det var inte ganska kallt, det var skitkallt! Jag kände hur vattnet slöts omkring min kropp som en iskall hand och jag skrek till. När jag kom upp till ytan igen stod de andra och gapskrattade.
- Sa ju det! sa Justin och log retfullt.
Jag räckte ut tungan åt honom, men han bara skrattade.
- Vad säger ni, ska vi sola lite eller? sa Justin och skrattade.
Han var visst en riktigt retsticka! Jag skulle garanterat frysa ihjäl om jag gick upp nu, fast det skulle jag i och för sig här med. Då såg jag min chans. Jag log stort för mig själv. Nu skulle de allt få!
Jag lutade mig lite bakåt och tog i allt vad jag kunde, så att jag skapade en gigantisk våg med hjälp av mina armar. Vattnet skvätte upp över hela Justin, och han skrek som en liten tjej.
Alla började skratta hysteriskt.
- Fan, jag skulle ha filmat det här, sa Chaz mellan skrattattackerna.
- Nu är det krig! sa Justin och gjorde bomben ner i poolen. Vi började skvätta frenetiskt på varandra, och snart hoppade Chaz, Ryan och Melissa också i och började skvätta de med. Efter ett litet tag kom jag på en superidé.
- Jag vet! ropade jag. Om jag och Melissa sätter oss på era axlar, så har vi mer vattenkrig, fast på ett annat sätt!
- Fan vilken bra idé! sa Ryan och gjorde high-five med mig.
- Vi kan ha en turné! sa Chaz. Den som inte är med just då får vara domare, och sedan blir det att vinnarna möter den som har varit domare och tjejen som förlorade!
- Det kör vi på! sa jag och log.
- Okej, men vilka ka börja? sa Justin.
Alla tre killar skrek "JAG, men Chaz ändrade sig snabbt när han märkte att de andra också ville.
- Äh, jag kan börja vara domare, sa han och log.
- Tack Chaz! sa jag.
Bara ett problem kvar.
- Vem ska sitta på vem då? frågade jag. Oj, det lät fel...
- Domaren bestämmer! sa Ryan och blinkade mot Chaz.
- Ojojoj, ska jag? sa Chaz och såg mycket nöjd ut. Jaha.. Då får det bli Emily och Justin mot Ryan och Melissa.
Justin dök ner under vattnet så att jag kunde hoppa upp på hans axlar, och Ryan gjorde det samma åt Melissa.
Chaz hade sprungit in och hämtat en visselpipa. Han blåste hårt i den kriget var igång igen.
När vi hade lekt i över en timma var allihop utmattade. Det var nästan helt mörkt, så vi gick upp ur poolen och svepte handdukarna om oss. Efter en stund började jag frysa lite.
- Finns det något badrum eller så? Jag fryser, så jag skulle gärna ta på mig lite, sa jag och log.
- Jag kan visa dig, sa Justin och reste sig upp.
Jag följde efter honom till en dörr en våning upp i huset. När vi kom fram kom jag på att jag hade glömt mina kläder. Jag suckade.
- Jag glömde kläderna! sa jag.
- Jag kan hämta dom, sa Justin, vart ligger dom?
- I en påse i hallen, sa jag. Tack!
-
Justins perspektiv:
Medan gick ner för trappan ner till hallen snurrade massor av tankar i mitt huvud. Det mesta var som vanligt, Chaz, Ryan, mamma, pappa, Jazzy, fans, konserter. Men en ny tanke virvlade runt. Plötsligt syntes Emily i mina tankar. Hon var väldigt söt.
Jag tänkte inte mer på det, det finns så många söta tjejer.
Jag hittade påsen på hallbänken och skyndade mig upp igen. Jag räckte över påsen till Emily.
- Tack, sa hon och log ett sockersött leende, innan hon stängde dörren.
Jag bestämde mig för att stanna utanför, ifall hon inte skulle hitta tillbaka ut. Jag satte mig ner på golvet och började nynna på U smile. Plötsligt stod Emily bredvid mig igen.
- Vad fint du sjunger, sa hon.
- Öh, tack, sa jag.
Gud vad skönt att hon inte tänkte på det mer. Hon hade just hört en utav världens kändaste artister sjunga, och hon brydde sig knappt.
När vi kom ner gick kom Melissa fram till Emily och sa något till henne. Hon nickade och gick sedan fram till mig, Ryan och Chaz.
- Killar.. Tack för en jättetrevligt kväll, men vi måste nog börja gå hemåt nu! sa hon och log lite blygt.
- Okej, sa Chaz ledset. Men det var jättekul att träffa er, det här måste göras om!
- Ja, absolut! sa hon.
Det blev ett enda stort kramkalas, och sedan följde vi tjejerna till dörren. Precis när de skulle sätta foten utanför dörren hejdade jag dem.
- Eh.. Kan jag få era nummer? Så kan vi ju höras någon gång, sa jag och märkte att jag rodnade lite. Förhoppningsvis var det tillräckligt mörkt för att dölja det.
- Självklart! sa de.
Jag räckte över min mobil till dem och de skrev sina nummer.
- Du kan väl skicka ett sms så att vi får ditt? sa Emily och log.
- Absolut, det gör jag, sa jag och log tillbaka.
- Bra, men vi hörs då! Hejdå! sa hon och de började gå hemåt.
---------------------------------------------------------------------------
Hihi, myskväll med Justin! Det säger man väl inte nej till precis.. x) Vad tyckte ni om detta kapitlet? :D
Kommentera!
Born To Be Somebody - Chapter 7
Previous: När klockan var nästan nio tog vi på oss skorna och började gå mot parken. Melissa var lika tyst igen.
- Varför är du så tyst för? Jag får panik! sa jag.
- Det är bara det att om jag säger något så kommer jag typ att skrika, sa hon.
Jag skrattade.
- Jaså, var det däärför, sa jag.
Hon nickade, men sedan stannade hon. Vi var framme. Ungefär 50 meter längre bort stod tre killar. Jag kände igen alla tre. Det var Chaz och Ryan. Den tredje var Justin Bieber.
------------------------------------------------------------------------------------
Plötsligt blev jag lite nervös. Han var ju trots allt jättekänd, det var ganska stort att träffa honom, även om jag inte precis var ett stort fan. Fast ändå inte, han var ju bara en kille som alla andra, eller? Lite märkvärdigt var det allt.
- Nu går vi, sa jag och tog Melissa i handen.
När vi kom fram till killarna kände jag hur hon blev alldeles spänd, och släppte min hand.
- Hej killar! sa jag glatt.
Jag fick till och med en kram av Chaz. De hälsade på Melissa också, men hon kunde inte släppa blicken från Justin. Jag kunde bara tänka mig alla tankar som snurrade runt i hennes huvud just nu.
Jag sträckte fram handen mot Justin.
- Hej, Emily, sa jag och log.
- Justin, sa han.
Sedan tittade han på Melissa. Hon glodde verkligen. Det såg ganska kul ut.
- Fan? sa Justin och skrattade.
Hon nickade bara. Hon kunde börja gråta av att se bilder på honom, så jag förstod att hon hade lite problem att prata just nu.
- Aaw, sa Justin och gav henne en kram.
Han stod med ryggen vänd mot mig, så att jag kunde se Melissas ansikte. Det föll faktiskt några tårar, men hon brydde sig inte om dem.
- Så.. Vad ska vi hitta på? sa Ryan när Justin hade släppt Melissa. Eller kanske rättare sagt när Melissa hade släppt Justin.
Alla tittade sig omkring.
- Kan vi inte gå och bada? frågade Chaz ivrigt.
Justin började skratta.
- I vadå? Ekarna? sa han.
- Nej men seriöst, du har ju pool förfan, sa Chaz.
Justin nickade och vände sig till oss andra.
- Vad säger ni, är ni på? frågade han och log.
Jag tittade på Melissa.
- Visst, sa hon.
- Ja, det blir kul, men vi måste hämta bikini och så först då, sa jag.
- Måste ni? frågade Chaz besviket.
- Haha, jaa, vad trodde du? Att vi skulle bada nakna?
- Det hade väl varit trevligt? sa han och skrattade.
- Aah, jätte, verkligen, sa jag.
Killar alltså! Hahaha. Alltid lika perversa.
- Men ska vi komma hem till er om en halvtimma? föreslog jag.
De nickade.
- Bra, men då ses vi snart! sa Chaz, och vi skiljdes åt.
Precis när vi hade börjat gå ifrån varandra hörde jag hur någon av dem, jag kunde inte riktigt bedömma vem, men odiskret var han i alla fall, sa:
- FAN vad snygga! Poolen med dem.. Mm.
- Vi hörde det där, sa jag.
Jag kunde inte låta bli att säga det! Killarna började gapskratta, men Ryan lite högre, så jag antog att det var han som hade sagt det. Både jag och Melissa skrattade lite vi med med, medan vi gick hemåt. När vi hade kommit utom hörhåll för killarna började Melissa gråta hysteriskt.
- Jag... Är... Så JÄÄÄVLA.. lycklig, sa hon och kramade mig hårt.
- Jaa, jag märker det, sa jag och skrattade.
När vi kom hem möttes vi av mamma som kom springandes.
- Varför är ni hemma så tidigt? Det har väl inte hänt något?! sa hon.
- Mamma, ta det lugnt, sa jag, vi ska bara hämta badkläder.
- Badkläder, varför det? frågade hon.
- Vi ska till JUSTIN BIEBER och bada! halvskrek Melissa.
Mamma spärrade upp ögonen.
- Justin Bieber?! Men är inte det typ din största idol Melissa? frågade hon.
- Jooooooo!
- Vad roligt för er! sa hon och log, men skynda er nu, ni vill väl inte missa tiden?
- Nej, verkligen inte, sa Melissa och började springa upp för trappan till mitt rum.
När vi var klara började vi gå mot Justins hus. Jag hade inte hunnit tänka på det så mycket förra gången, men huset var faktiskt ganska normalt, inte alls som man förväntar sig att en kändis hus ska se ut.
Vi gick fram till ytterdörren och knackade på. Dörren öppnades nästan direkt, och där stod Justin i badshorts. Herrej*vlar vilken mage..
- Ööh, hej! sa jag och Melissa, töntigt nog i kör.
Vi skrattade lite åt det, och Justin visade oss till baksidan och en stor pool. Där stod Chaz och Ryan med varsin drink i handen och räckte över varsin till oss.
- Vad är det? frågade jag.
Jag ville inte dricka nu, inte när jag skulle hem samma kväll.
- Det är läsk, oroa dig inte, sa Chaz och skrattade.
- Bra, sa jag och log.
Precis då började hög musik spelas ur stora högtalare som satt på väggarna. Det var 6 foot 7 foot med Lil Wayne, en låt som jag råkade gilla väldigt mycket.
- Justins favoritlåt, viskade Melissa i mitt öra.
Kul att vi hade samma favoritlåt, tänkte jag.
-
------------------------------------------------------------------------------------
För er som läste min tidigare novell på justinbieberfairytale.blogg.se: jag tycker själv att det är väldigt mycket mer dialog i den här novellen, är det bra eller dåligt? Ni andra kan ju såklart också svara på om det är bra eller dåligt med mycket dialog. ♥
Ni gör min dag.
Hello folks :)
Först och främst vill jag säga TACK! för alla fina kommentarer! Jag blir verkligen jätteglad!
something om
Born To Be Somebody - Chapter 6:
Jäklar alltså!
jag har aldrig läst en så bra novell! och tro mig, jag har läst många ;)
mer idag!
P.s keep shining baby ;) D.s
Tacktacktacktack! Åååh, vad glad jag blir!
Hoppas att ni kommer fortsätta att gilla novellen!
Tyvärr hann jag inte riktigt bli klar med kapitel 7 idag, men jag har skrivit ganska långt, så jag skriver klart det imorgon bitti. Vem vet, det kanske är uppe när ni vaknar? ;)
En sak till som är jätterolig är att jag har fått så himla många besökare på bara 3 dagar! 38 idag, det tycker i alla fall jag är bra för en novell som precis har startats? Hoppas verkligen att ni stannar kvar!
Nu ska jag sova, godnatt!
Puss!
Born To Be Somebody - Chapter 6
Previous: - Men.. Vi måste gå hem, vi ska äta, sa jag.
- Okej, vad synd, sa Chaz. Men vi kanske kan höras någon dag?
- Visst, sa jag och skrattade. Ditt nummer?
Han gav mig sitt nummer och han fick mitt.
- Men vi hörs! sa jag.
Killarna gick tillbaka in i affären, och vi gick och betalade. Sedan gick vi tillbaka hem mot den goda middagen.
------------------------------------------------------------------------------
Vi sa ingenting förrän vi nästan var hemma. Då kunde jag faktiskt inte hålla mig längre.
- Mel, deras kompis är Justin va? sa jag.
- Förmodligen, sa hon och nickade.
- Men.. Asså, jag fattar inte. Du verkar inte ens bli glad? Du kommer kanske att få träffa Justin Bieber, och du är inte ens glad? sa jag.
- Jo, klart som fan att jag är glad! sa hon och log. Men jag vill inte förstöra allt genom att vara det "jobbiga fanet" eller vad man ska säga. Då känns det inte som att han kommer vara mot mig som har kommer vara mot någon som inte är ett fan, eller vad man ska säga..
Jag nickade.
- Det är bra! sa jag och kramade henne. Han kanske vill ha lite fritid från sina hysteriska fans lite då och då.
- Precis! sa Melissa. Men jag tänker inte sluta vara ett fan, men jag kanske ska vara lite mer.. Normal.
Hon skrattade. Precis då kom vi fram till mitt hus. Vi gick runt så att vi kom in genom trädgården på baksidan. Där stod pappa och skulle precis ta av kycklingen från grillen.
- Hej pappa! sa jag.
- Hejsan tjejer, sa han och log mot oss. Maten är färdig, ni kan sätta er.
- Åh, vad bra! Vi ska bara lägga in glassen först.
Vi gick in och lade glassen i frysen. Då fick jag ett sms.
Hej ;)
Har ni kanske lust att ses lite ikväll? ;)
/ Chazzzz
- Kolla vad Chaz skrev! sa jag och visade för Melissa. Vill vi?
- Jaaa, det är klart! Det blir kul. Dom kunde visst inte glömma oss, sa hon och skrattade.
Hej :)
Visst, men vi måste bara äta först ;)
Ta med eran kompis, så möts vi i parken om en timma? :)
/ Emily och Melissa
Okej! Vi ses.. ;)
Jag lade ner mobilen i fickan så att pappa inte skulle se den, sedan gick vi ut på altanen och satte oss. Det hade börjat skymma, och ljuset var jättefint.
- Pappa? sa jag.
- Ja?
- Vi hade tänkt att gå iväg och träffa några kompisar efter maten, går det bra? frågade jag och log.
- Amanda och Brittany eller? frågade han.
- Nej, det är några som du inte känner, sa jag.
Amanda och Brittany var våra andra bästa kompisar. Fast jag och Melissa hade alltid varit tightast, så vi var inte riktigt som ett gäng.
- Okej.. Men ha mobilen med dig! sa han.
Hela jag ryckte till när han nämnde mobilen. Tänk om han typ vill se den? Nej, varför skulle han?
- Jadå pappa, sa jag och låtsades som ingenting.
Han nickade och ställde fram maten på bordet.
När vi hade ätit gick jag och Melissa upp till mitt rum och bytte om. Jag tog på mig ett par jeansshorts och en skjorta.
Ni får tänka er att hon inte är på en strand...
När klockan var nästan nio tog vi på oss skorna och började gå mot parken. Melissa var lika tyst igen.
- Varför är du så tyst för? Jag får panik! sa jag.
- Det är bara det att om jag säger något så kommer jag typ att skrika, sa hon.
Jag skrattade.
- Jaså, var det däärför, sa jag.
Hon nickade, men sedan stannade hon. Vi var framme. Ungefär 50 meter längre bort stod tre killar. Jag kände igen alla tre. Det var Chaz och Ryan. Den tredje var Justin Bieber.
-----------------------------------------------------------------------------------
Justiiiiiiiiin! :D Vad ska hända i nästa kapitel tror ni...? ;)
Kommentera!
Svar på kommentar.
fia om
Born To Be Somebody - Chapter 5:
Jättebra! Kan inte Justin komma in i berättelsen snart? :)
---------------------------------------------------------------------------------------------
Hejsan Fia! :)
Oroa dig inte, Justin är påväg! Jag har planerat allt, haha. Han kommer med i nästa kapitel faktiskt!
Så håll ut!
Kram!
Born To Be Somebody - Chapter 5
Previous: - Jag och Melissa leker lite bara, sa jag och skrattade.
Fan vad konstigt det blev.
- Leker? Jag trodde att ni slutade leka när ni var typ 10, sa pappa och skrattade.
- Men asså, vi ska ha fläkt och låtsas att vi är artister, sa jag.
Herregud.. Men han verkade inte misstänka något.
- Jaha, okej. Ha det så trevligt då, sa han.
- Mhm! sa jag nervöst och gick nervöst därifrån.
När jag skulle gå ut genom dörren ropade han igen.
- Emily? Jag hade tänk att grilla något idag, vad vill ni ha? Du kan ju fråga Melissa om hon vill äta här, sa han.
- Jag ska fråga, vänta lite, sa jag och gick ut.
-----------------------------------------------------------------------
Vi bestämde oss för att vi ville ha grillad kyckling. Vi hade gått upp till mitt rum, och satt nu i min säng och försökte laga mobilen, men det verkade inte gå. Jag kände hur tårarna tryckte på. Mamma och pappa skulle verkligen bli jättearga! Sedan sansade jag mig. Vad hjälper det att gråta? Jag reste mig upp med en suck, och gick fram till min byrå.
- Vad gör du? frågade Melissa.
Jag rotade lite i lådorna och viftade sedan med min gamla mobil. Det var en uppfällbar Samsung, uråldrig och ganska söndrig, men den fungerade i alla fall.
- Smart, sa Melissa och skrattade.
Jag tog ur sim-kortet ur min förstörda telefon och satte det i den nya. Jag log när den sattes på. Jag hade så himla många minnen med den här mobilen. När vi hade kollat igenom alla gamla bilder i den, och klagat på hur fruktansvärt ful den var i över en timma gick vi ner till köket. Där stod pappa och höll på att fylla kycklingen med något som såg ut som ost.
- Vad ska ni hitta på tjejer? frågade han.
- Vet inte.. sa vi samtidigt.
- Ni kan ju alltid gå på en promenad eller något? Ni kan ju gå till affären och köpa lite glass om ni vill ha till efterrätt! föreslog han.
- Ja, vilken bra idé! sa jag och log.
- Kolla i min jackficka, jag borde ha lite pengar där, sa han.
- Okej, tack pappa! sa jag och gav honom en snabb puss på kinden.
När vi kom fram till affären stannade vi, som alltid, utanför vid tuggummiautomaterna.
- Åååh, jag bara måste, utbrast jag och stoppade i en enkrona.
Jag vred runt och *plopp* kom det ut ett knallblått tuggummi.
Jag log och stoppade det i munnen. Melissa gjorde detsamma. Sedan skyndade vi oss bort till glassdisken. Vi hade svårt att välja om vi skulle ta Ben & Jerry's eller Daimglass.
- Jag tycker att vi ska ta Ben & Jerry's, sa Melissa.
- Jaa, fast det är ju så himla dyrt.. vi fick bara 15 dollar med oss, sa jag.
- Ja, i och för sig.. Men kanske Geisha? sa hon och log.
Precis då märkte jag hur någon ställde sig precis bredvid mig. Jag tittade dit och såg till min stora förvåning att det var Chaz, och en annan kille. Jag kände hur jag blev knallröd i ansiktet.
- Jaså, förföljer ni oss eller nåt? sa Chaz och skrattade lite.
- Eh.. Asså, nej, det var ju ni som kom fram till oss nu, sa jag och skrattade lite jag med.
Melissa stod knäpptyst och bara tittade. Vad var det med henne? Alltid annars när hon pratade om Justin och hans vänner var hon helt hysterisk.
- Så.. Vad gjorde ni i vår trädgård idag? sa Chaz och tittade roat på oss.
Jag skrattade.
- Vi tog en genväg hem från skolan, sa jag. Vi såg dig där idag.
- Jaha, trevligt, sa han. Brukar ni göra så? Smyga omkring i folks trädgårdar?
Han blinkade åt mig.
- Ibland.. Det bor väl någon gammal tant där? Är du typ hennes barnbarn eller nåt? frågade jag.
Plötsligt skrattade både Chaz och hans kompis högt.
- Oj, nej, bara en kompis till oss, sa Chaz och pekade på den andra killen. Det här är Ryan förresten.
- Trevligt att träffas, sa jag och log mot honom. Men vem är eran kompis? Jag kanske känner honom? Eller är det en kille?
Plötsligt blev de båda killarna väldigt tysta, och man såg att de blev besvärade.
- Nene, om ni inte vill så måste ni inte berätta, sa jag och rynkade ögonbrynen.
- Det är inte det att vi inte vill.. Eller, det är komplicerat, sa Ryan.
- Vi fattar, sa jag.
Precis då ringde min mobil. Jag krånglade upp den ur väskan och såg hur killarna log lite smått.
Det var pappa.
- Hej gumman, kommer ni snart eller? sa han.
- Ja, vi är klara, sa jag.
- Bra, för maten är färdig om en kvart.
- Okej, men vi kommer nu då, sa jag.
- Bra, hejdå!
- Puss, sa jag och lade på.
Jag stoppade tillbaka mobilen i väskan och skulle just förklara att vi var tvungna att gå när Chaz avbröt mig.
- Snygg mobil, sa han och skrattade retsamt.
- Åh, påminn mig inte, sa jag och suckade. Jag tappade min riktiga i poolen.
- Jobbigt, sa han och flinade. Vad var det för mobil?
- iPhone.. sa jag och himalde med ögonen.
- Ååh, du skojar, sa han och stönade. Vad hemskt! Vad sa dina föräldrar?
- Dom vet inte, sa jag.
- Härligt, grattis till dig.
- Verkligen...
Det blev tyst.
- Men.. Vi måste gå hem, vi ska äta, sa jag.
- Okej, vad synd, sa Chaz. Men vi kanske kan höras någon dag?
- Visst, sa jag och skrattade. Ditt nummer?
Han gav mig sitt nummer och han fick mitt.
- Men vi hörs! sa jag.
Killarna gick tillbaka in i affären, och vi gick och betalade. Sedan gick vi tillbaka hem mot den goda middagen.
-----------------------------------------------------------------------
Förlåt för dåligt skrivet kapitel, klockan är jättemycket och min hjärna är sjuuukt seg.
Hope you don't mind. ;)
Kom ihåg att kommentera ♥
Born To Be Somebody - Chapter 4
Previous: Precis då tittade ett par nyfikna ögon fram bakom husknuten. Jag trodde inte mina ögon. Det var Chaz, som hade varit på skolan! Var han tantens barnbarn? Jag förstod ingenting. Melissa verkade ha märkt samma sak, men hon reagerade inte alls som jag trodde att hon skulle, utan och fattade min hand och började springa därifrån. Det var bara för mig att hänga med.
När vi hade sprungit en bit stannade vi för att hämta andan, och började skratta. Tillslut låg vi på den solvarma asfalten och skrattade så att vi fick ont i magen.
------------------------------------------------------------------------------
- Vill du ha något att dricka? ropade jag ut till Melissa.
Hon låg vid min pool i bikini och solglasögon. Solen stekte ute, och jag hade varit tvungen att gå in och fylla på med lite vätska.
- Ja tack! skrek hon tillbaka.
- Vad vill du ha? frågade jag.
- Cola!
- Ska bli!
Jag tog fram två stora glas, lade i några isbitar i varje och fyllde dem till bredden med Cola. Jag öppnade en köksluckan och tog fram två sugrör och två små paralyn, som jag prydde glasen med. Jag hade alltid varit väldigt kreativ och fick lite smått panik när saker och ting såg för tråkiga ut. Jag studerade glasen ett tag innan jag tog ett i varje hand och gick ut.
-
Efter något som jag uppskattade vara ungefär en timma började jag bli överhettad. Colan var slut för längesedan.
- Mel, kan vi inte bada lite? frågade jag.
När jag inte fick något svar log jag lite illmarigt. Det här kunde bli roligt. Jag smög in i huset till städskrubben och tog fram en hink. Sedan trippade jag tillbaka ut till poolen. Jag sänkte ner hinken i det svala vattnet och kunde nästan inte hålla mig för skratt. Sedan kom jag på en sak. Jag sprang ut i hallen och hämtade min mobil. Det här måste filmas!
-
Melissas perspektiv:
*SPLASH*
Jag skrek högt. Hela jag var dränkt av iskallt vatten. Jag tittade förargat upp på Emily som stod där med mobilkameran i högsta hugg och en STOR hink i handen, och gapskrattade.
- Åh du din jäävel! skrek jag och kastade mig upp från marken.
Emilys ansiktsuttryck ändras på en halv millisekund från otroligt roat till ångerfullt.
- Neeeeeeej, skona mig! skrek hon.
- ALDRIG! sa jag och skrattade ondskefullt.
I nästa sekund puttade jag i henne i polen. SCORE! tänkte jag. Fast plötsligt märkte jag att hon höll fast sig i min arm. Vi landade med ett högt plask i vattnet. Jag började gapskratta. Emily stod med båda händerna ovanför huvudet och försökte desperat andas, det var fruktansvärt kallt. Men eftersom hon redan hade hällt vatten på mig så var det inte lika jobbigt för mig. Plötsligt såg jag hur något svart låg på bottnen.
- EMILY FÖR I HELVETE! DIN MOBIL! skrek jag.
Herregud, vad hade jag gjort?! Det var mitt fel om den var förstörd!
Emilys perspektiv:
Helvete! Jag hade ju haft mobilen i handen när Melissa puttade i mig. Men jag klandrade henne inte. Det var faktiskt jag som började. Jag dök panikslaget ner till poolens botten och tog tag i mobilen. Jag försökte desperat sätta på den, men det gick inte.
- FAAAAN! skrek jag.
Jag hade fått mobilen förra veckan. Det var en iPhone 4. Hur dum får man bli om man står med sin mobil och filmar när man häller vatten på sin kompis som solar vid en pool?
- Förlåt, förlåt, förlåt! sa Melissa ledset.
- Det är inte ditt fel, jag skulle inte ha filmat.. sa jag.
- Men asså jo, jag såg ju att du hade mobilen i handen, men jag tänkte inte på det.. sa Melissa och jag såg hur arg hon var på sig själv.
- Mel, allvarligt, det är inte ditt fel! sa jag och kramade henne.
- Säker? frågade hon.
- Hundra procent!
Hon log varmt mot mig.
- Men vi måste ju typ.. försöka torka den! Det är ju en iPhone förfan, vi kan ju inte bara låta den bli förstörd utan att ens försöka rädda den!
- Jag hämtar hårtorken! sa jag och räckte över mobilen till Melissa.
Jag sprang in i badrummet och slet åt mig hårtorken. När jag kom ut igen hörde jag någon komma in genom ytterdörren. I nästa sekund tittade pappa fram.
- Hejsan gumman! sa han glatt.
- Öh. Hej! sa jag och försökte låtsas som ingenting.
- Haft en bra dag? frågade han medan han tog av sig skorna.
- Jadå, som vanligt, svarade jag och log.
Han nickade och log tillbaka. Sedan tittade han konstigt på mig.
- Vad ska du göra med hårtorken? frågade han.
- Uhm.. sa jag och skrattade lite nervöst.
Min hjärna gick på högvarv för att komma på någon bra ursäkt. Torka håret? Nej för jag var påväg ut med den. För uppenbart. Jag kunde INTE berätta för honom, han skulle bli jätte arg!
Han höjde ena ögonbrynet.
- Jag och Melissa leker lite bara, sa jag och skrattade.
Fan vad konstigt det blev.
- Leker? Jag trodde att ni slutade leka när ni var typ 10, sa pappa och skrattade.
- Men asså, vi ska ha fläkt och låtsas att vi är artister, sa jag.
Herregud.. Men han verkade inte misstänka något.
- Jaha, okej. Ha det så trevligt då, sa han.
- Mhm! sa jag nervöst och gick nervöst därifrån.
När jag skulle gå ut genom dörren ropade han igen.
- Emily? Jag hade tänk att grilla något idag, vad vill ni ha? Du kan ju fråga Melissa om hon vill äta här, sa han.
- Jag ska fråga, vänta lite, sa jag och gick ut.
-------------------------------------------------------------
Det kommer antagligen ännu ett kapitel idag, kanske två... Om ni är duktiga och kommenterar, som ni verkligen har varit hittills, så kommer jag ju att bli ännu mer motiverad! :D
Vad tyckte ni?
Born To Be Somebody - Chapter 3
Previous: Precis när jag skulle skriva tillbaka hörde jag hur något harklade sig. Jag tittade förvånat upp. Där stod Mrs Bertram, knallröd i ansiktet.
- Är det något ni vill berätta för oss? sa hon strängt och svepte med handen mot de andra i klassen.
Jag kände hur även jag blev alldeles illröd i ansiktet.
- Nää... sa jag och stirrade ner i bänken.
- Ge mig lappen, sa hon.
------------------------------------------------------------------
Jag svalde hårt. Det här skulle verkligen inte vara bra för mitt betyg.
- Nej, men det var inget, sa jag försiktigt.
- Ååhnej, försök inte! sa Mrs Bertram och visade med en vink att jag skulle ge den till henne.
Jag suckade och såg Melissa titta nervöst på mig. Jag räckte uppgivet över lappen till Mrs Bertram.
Hon harklade sig och vände sig till klassen.
- Och så var hon igång igen.. läste hon. Och vad menar ni med det?
- Inget.. sa jag.
Mrs Bertram smällde knytnäven i bordet.
- Vad menar ni med det?! röt hon.
Både jag och Melissa ryckte till.
- Nej men bara att du skäller på oss väldigt ofta, sa Melissa försiktigt.
- Jaså? Brukar jag skälla utan anledning?! frågade Mrs Bertram upprört.
- Asså.. Nej, svarade jag för att vara på den säkra sidan. Förlåt.
Hon nickade kort åt oss och gick sedan bort till papperskorgen och slängde lappen.
Jag andades ut. Det var verkligen tur att hon inte hade vänt på lappen, för då hade hon nog flippat ur totalt. Hon skulle nog verkligen inte tycka att det var okej att någon kallade det att det var något fel på henne. Fast vem skulle det egentligen?
När lektionen var slut gick jag och Melissa där ifrån med illröda ansikten båda två. Alla fnissade bakom våra ryggar. Herregud vad förödmjukande. Det verkade nästan som om det var Mrs Bertrams största hobby att skämma ut elever. Vi gick med nedböjda huvuden bort mot våra skåp, men när vi hade kommit halvvägs insåg vi hur patetiskt det måste se ut och började gapskratta. Vi gick och småskrattade åt oss själva resten av dagen.
När vi äntligen hade haft våra sista lektioner möttes vi vid skåpen som vi alltid gjorde. Vi klädde på oss och skyndade oss ut. När vi kom ut möttes vi av solens värmande strålar.
- Vad säger du? Ska vi gå istället för att ta bussen? frågade jag.
- Ja, det är ju så fint väder, dessutom kan vi ju behöva lite motion, svarade Melissa glatt.
Vi började glatt traska hemåt. Överallt möttes vi av glada människor som log och skrattade, och vände sina allt mer bruna ansikten upp mot solen.
- Kan vi inte gå hem till dig idag? Jag vill verkligen bada! sa Melissa.
- Jo för fan! Kom! sa jag och drog med henne in på en genväg man kunde ta hem till mig.
- Men Emily! Man kommer ju ut i någons trädgård och man tar denna vägen, sa Melissa och försökte stanna.
- Och? Dom är säkert inte hemma sa jag och skrattade.
- Jaja.. Men vi springer då! sa Melissa.
- Okej. Ett, två, tre! skrek jag och började springa.
Vi hoppade över en bäck, och sedan över ett vitt staket som ledde in till trädgården. Vi sprang så fort vi kunde, men plötsligt hörde vi massa skratt. Båda stannade tvärt.
- Det är någon hemma, varför i helvete stannar vi?! utbrast Melissa.
- Jag vet inte! Men jag måste kolla vem det är som bor här, det har jag alltid undrat, sa jag. Jag har för mig att pappa sa att det är någon gammal dam, det kanske är hennes barnbarn? Vi kan ju hitta lite nya kompisar!
- Barnbarn.. kul! sa Melissa.
- Men skärp dig, du är väl barnbarn också? sa jag och skrattade.
Precis då tittade ett par nyfikna ögon fram bakom husknuten. Jag trodde inte mina ögon. Det var Chaz, som hade varit på skolan! Var han tantens barnbarn? Jag förstod ingenting. Melissa verkade ha märkt samma sak, men hon reagerade inte alls som jag trodde att hon skulle, utan och fattade min hand och började springa därifrån. Det var bara för mig att hänga med.
När vi hade sprungit en bit stannade vi för att hämta andan, och började skratta. Tillslut låg vi på den solvarma asfalten och skrattade så att vi fick ont i magen.
----------------------------------------------------------
Ni behöver inte oroa er, Justin kommer med i novellen förr eller senare ;) Vad tyckte ni? Något jag behöver förbättra? Det är bra om ni säger sådana grejer nu i början så att jag hinner lära mig att göra på ett annat sätt, eller ändra på något innan det har gått för lång tid. :)
Kommentera!
Jag vill tacka er också! 34 unika besökare redan andra dagen?! Ni är sjukt bäst! :D
Born To Be Somebody - Chapter 2
Previous: Just när vi skulle gå in hörde vi hur massor av elever skrek ute på skolgården. Vad var det här nu då?
----------------------------------
Vi gick bort till fönstret som fanns längst bort i korridoren och blickade ut över skolgården. Det verkade som att alla tjejer i hela skolan var där. Jag rynkade ögonbrynen och tittade undrande på Melissa. Hon hade börjat hyperventilera.
- Tänk... Tänk om det är Justin! sa hon mellan sina snabba andetag.
Lite överdrivet att börja hyperventilera kanske, men det skulle faktiskt vara rätt coolt om självaste Justin Bieber kom till vår skola. Men vad var chansen att han kom just hit? Atlanta var ju en stor stad.
- Men vad väntar vi på? frågade jag. Kom så går vi och kollar!
Melissa nickade och började skutta fram i korridoren. Alla som gick förbi tittade konstigt på henne, men vi bara skrattade.
När vi kom utanför dörrarna var ljudnivån ännu högre. Vad var detta? Vi trängde oss igenom folkmassorna för att kunna se lite bättre. Där framme stod en kille med brunt hår.
- Är det där Justin Bieber? skrek jag för att överrösta alla skrik.
Melissa skakade besviket på huvudet.
- Nej, sa hon.
- Men vem... började jag.
- Det är för fan Chaz! skrek hon och hennes ansikte sprack upp i ett stort leende.
- Och jag förväntas veta vem det är eller..? sa jag.
- JA! Hallå? Det är Justins bästa kompis!
- Men asså, vad gör han här? Bor inte han typ i Canada eller nåt? sa jag.
- Jag vet inte.. Han kanske har kommit för att hälsa på Justin? sa Melissa upphetsat.
- Ta det lugnt! sa jag och skrattade.
- Men.. Jag vill prata med honom! Förstår du inte att han känner JUSTIN BIEBER?!
- Joo, jag förstod detta. Men jag tror nog inte att det går så bra att prata med honom just nu.. sa jag och tittade runt omkring på alla skrikande tjejer.
Jag trodde att det var Justin Bieber som folk skrek på, inte hans kompisar. Men han verkade nästan ha det lika jobbigt. Jag tyckte lite synd om honom. Det måste vara jobbigt att folk var på en hela tiden, bara för att man råkade känna någon som blivit känd.
- Nää.. Det går nog inte, sa Melissa och tittade besviket ner på sina fötter.
Jag kramade om henne.
- Äh, kom så går vi in, sa hon och tog tag i min arm.
Vi gick långsamt in mot vår lektion.
-
När vi kom in i klassrummet stod Mrs Bertram och hade en stor föreläsning på franska om hur lättpåverkade dagens ungdom var, och hur upprörd hon var över att vi inte ville ta del i vårt lärande på grund av någon pojke. Jag tittade menande på Melissa, och hon himlade med ögonen tillbaka. Mrs Bertram var vår franskalärare som ni kanske förstår, och hon hade ingen känsla för humor över huvud taget. Vi gick och satte oss på våra platser. Jag satt längst bak, och Melissa satt på bänken framför mig.
Efter ett tag kom resten av tjejerna i klassen instormande med stora leenden på läpparna.
- Hade ni det trevligt? frågade Mrs Bertram på ett sätt som var alldeles för trevligt, och man förstod att hon snart skulle ge dem en ordentlig utskällning.
Precis som jag hade trott satte hon strax igång att gorma igen. Jag suckade och rev loss en bit ur mitt skrivhäfte.
-
Och så var hon igång igen... Skrev jag och petade på Melissas rygg. Hon tog lappen och kladdade ner något tillbaka.
-
Ibland undrar man vad det är för fel på kvinnan..
Jag skrattade lite för mig själv. Det var faktiskt sant.
Precis när jag skulle skriva tillbaka hörde jag hur något harklade sig. Jag tittade förvånat upp. Där stod Mrs Bertram, knallröd i ansiktet.
- Är det något ni vill berätta för oss? sa hon strängt och svepte med handen mot de andra i klassen.
Jag kände hur även jag blev alldeles illröd i ansiktet.
- Nää... sa jag och stirrade ner i bänken.
- Ge mig lappen, sa hon.
-----------------------------------------------------------
Yayyyy ett till kapitel! Jag ska försöka uppdatera ett kapitel om dagen minst, om det inte är så att jag måste plugga eller göra något som jag är viktigare (inte för att detta inte är viktigt, men ni förstår vad jag menar? Skolan går före aaaallllt... -.-)
Tack förresten för att ni kommenterade så duktigt på förra kapitlet! Jag blir verkligen jätteglad, och fina kommentarer var det också! Ni är underbara.
Born To Be Somebody - Chapter 1
Denna novell kommer att handla om en tjej som heter Emily Kerr. Hon bor i USA, Georgia, i staden Atlanta. Hur hon är får du veta all eftersom du läser novellen. ;)
------------------------------------------------------------
- Emily! Skynda dig, du missar skolbussen! ropade mamma.
Jag slog upp hastigt upp ögonen. Shit! Jag slängde mig upp ur sängen, och blev alldeles yr. Jag staplade bort till byrån som stod en bit bort i rummet, och höll i mig ett litet tag tills yrseln hade försvunnit. Sedan blev det fart på mig. Jag slet på mig kläderna så fort mina sömniga muskler tillät. Som tur var hade jag lagt fram kläderna dagen innan, annars vet man aldrig hur jag hade sett ut. Jag svepte på mig lite puder och mascara, borstade igenom håret och rusade sedan ner till mamma. Hon räckte över en macka till mig. Jag pussade henne på kinden som tack.
- Hur lång tid har jag på mig? frågade jag.
- Hmm.. Låt mig se. En och en halv minut ungefär, svarade mamma och suckade.
Jag slet på mig sko
rna och sprang sedan in till badrummet. Jag tog snabbt fram tandborsten ur skåpet och borstade lite. Bättre lite än inte alls. Jag slängde en snabb blick i spegeln och sprang till dörren.
- Hejdå gumman! ropade mamma från köket.
- Hejdå! sa jag och kastade mig sedan ut i den friska luften. Det var varmt ute. Jag vände ansiktet upp mot solen och drog in lukten av sommar. Snart var skolan slut. Det skulle bli skönt.
Precis när jag kom utanför grinden såg jag den gula bussen komma åkandes. Jag suckade. Varför kunde jag aldrig vara i tid? Jag satte av mot busshållplatsen, och kom fram till dörren precis när bussen stannade.
Jag pustade ut och klev in. Inne i bussen var det kaos, som vanligt. Folk kastade papper och sudd över allt. Överallt syntes trötta, men vänliga ansikten. Med undantag för några, som alltid verkade vara arga. Hur kunde man orka vara så arg och negativ hela tiden? Jag skakade fundersamt på huvudet. Jag gick bakåt i bussen och fick syn på Melissas glada ansikte längst bak i bussen. Jag log och damp ner på sätet bredvid henne.
- Hej! sa hon och gav mig en kram.
- Hej, sa jag andfått.
- Stressig morgon? sa hon och skrattade.
- Du vill inte veta, sa jag uppgivet.
Jag lutade huvudet mot nackstödet och slöt ögonen. Plötsligt petade Melissa på mig. Jag tittade på henne, och märkte att något var på gång. Hon fick alltid en speciell blick när det var något spännande på gång.
- Vad är det? frågade jag och sträckte på mig.
- Har du hört att Justin Bieber har flyttat hit? frågade hon nyfiket.
- Ööh.. Nej, svarade jag.
- Men det har han i alla fall! Eller, det sägs så. Och gissa vad?! sa hon.
Nu var det VERKLIGEN något på gång!
- Vaaaaaaad? sa jag och skrattade.
- Jag vet inte, det kanske bara är rykten..
- Men säg för fan! sa jag och slog till henne på armen.
- Okej, okej! Det sägs att han ska ha flyttat in på samma gata som du bor på!
Hennes ögon glittrade.
- Coolt! sa jag sarkastiskt och flinade. Trevligt för honom.
- Men! Du måste ju ändå fatta att det är helt sjukt! Att HAN av alla människor flyttar in på samma gata som dig? sa hon och tittade försträckt på mig.
Jag suckade.
- Joo, det är väl klart? Men jag bryr mig faktiskt inte så mycket, sa jag och log mot henne.
- Ååh, jag blir galen på dig! Du kan ju inte INTE gilla honom?
- Har jag sagt att jag inte gillar honom? Men jag känner honom ju faktiskt inte, sa jag.
- Jaja.. Skitsamma, men nu vet du i alla fall! Men jag tänker i alla fall försöka bli kompis med honom, sa hon och log brett för sig själv.
Jag skrattade lite åt henne. All denna Justin Bieber mani.
-
Bussen svängde in på skolgården och ungdomarna började välla av. Jag och Melissa satt som vanligt kvar till sist och sprang skrattandes ut när busschauffören kom för att schasa ut oss.
-
Vi gick till våra skåp, som turligt nog låg precis bredvid varandra. Vi hade alltid någon sorts outtalad tävling om vem som snabbast kunde få av sig ytterkläderna och hitta rätt böcker först. Jag skyndade mig att kolla schemat och slet åt mig böckerna.
- KLAR! utropade jag.
- Varför är du så snabb för? frågade Melissa upprört. Hon stod fortfarande med sin jeansjacka på.
Jag räckte retsamt ut tungan åt henne.
-
Efter en liten stund var Melissa färdig och vi började gå mot klassrummet. Just när vi skulle gå in hörde vi hur massor av elever skrek ute på skolgården. Vad var det här nu då?
-------------------------------------------------------------------
Första kapitlet! Vad tyckte ni? :) Kommentera gärna!
