Born To Be Somebody - Chapter 11

- Vart är dom andra då? sa jag.
Precis då kände jag hur något stort och slemmigt svepte längs mitt ben.
- Men vad fan? Justin, Ryan kom upp! sa jag.
Nu blev jag arg igen.
- Vadå? sa Chaz förvånat och pekade bakom mig.
Jag tittade bak på flytbryggan. Justin, Ryan och Melissa satt alla tre på den.
Previous: - Vart är dom andra då? sa jag.
Precis då kände jag hur något stort och slemmigt svepte längs mitt ben.
- Men vad fan? Justin, Ryan kom upp! sa jag.
Nu blev jag arg igen.
- Vadå? sa Chaz förvånat och pekade bakom mig.
Jag tittade bak på flytbryggan. Justin, Ryan och Melissa satt alla tre på den.
-------------------------------------------------------------------------------------
- Om dom sitter där, vad fan var det som just nuddade mitt ben då? sa jag panikslaget.
- Vadå nuddade ditt ben? sa Chaz och tittade konstigt på mig.
- Det var något jävligt stort som nuddade mitt ben!
Nu halvskrek jag.
- Nejdå, sa Chaz, du inbillade dig bara nog.
- Jag vet inte, men jag tänker i alla fall inte stanna här!
Precis då hörde vi hur någon skrek lite längre in mot land, och folk började skrika något om en haj. Sedan såg man hur vattnet blev rött kring en människa som skrek för allt vad han var värd.
- Vad fan, en haj! skrek Chaz och puttade mig snabbt mot flytbryggan.
Jag kände paniken stiga allt mer.
- Hoppa upp! sa Chaz och hjälpte mig, innan han själv drog sig upp på bryggan.
Överallt hördes folks skrik. Ur högtalarna som fanns på stranden hördes plötsligt en röst.
- Vit flagg! Vi har upptäckt en haj i vattnet. En människa skadad. Simma så fort ni kan till land, undvik att plaska och skrika. Det här är inte på skoj, det är på riktigt. Livräddare är på väg ut för att plocka upp så många som möjligt!

Lite fail att det står på massa språk.. Haha, nej men tänk inte på det. ;)

Trots varningarna började folk skrika och blev helt hysteriska. Och jag förstod dem. Hajen hade simmat förbi så nära att den hade nuddat mitt ben. Jag hade lika gärna kunnat vara död just nu. Ingen av oss något. Alla satt bara tysta, vilket gjorde det hela ännu jobbigare. Vi satt i en ring med ryggarna mot varandra, och höll utkik efter livräddarna som kvinnan i högtalarna hade talat om. Vi såg dem plocka upp människa efter människa i vattnet, men de verkade inte ha sett oss.
- Tänk om dom inte kommer och hämtar oss?! sa Melissa.
- Ja, dom verkar ju typ inte ha sett oss! sa jag.
Vi började ropa. Tillslut hörde de oss och kom körande.
- Hejsan! Är alla oskadda? sa en av livräddarna, en man i 25-årsåldern med århundradets tvättbräda.
- Ja, vi mår bra, sa Justin.
- Bra, hoppa i båten nu, vi måste se om det är någon mer kvar, sa den andre livräddaren.
Ryan och Chaz hoppade i först och hjälpte sedan Melissa i. Sedan hoppade Justin i och räckte sin hand mot mig. Jag tog den och hoppade ner i båten.
- Tack, sa jag.
Han log. Han hade ett väldigt fint leende, och snäll var han också.
Båten började röra sig mot land. Efter någon minut tog en av livräddarna fram papper och penna.
- Vad heter ni? Vi måste rapportera vilka  som var här, sa han.
- Emily Kerr, sa jag.
Alla sa sina namn och livräddaren antecknade flitigt. Sist sa Justin sitt namn.
- Justin Bieber.
Livräddaren tittade förvånat upp.
- Jag tyckte att jag kände igen dig! Justin Bieber, artisten? sa han häpet.
Justin nickade bara. Han verkade inte vilja prata om det.
- Fan vad coolt, då har man träffat dig! Jag heter Matt, sa livräddaren. Du tror inte att du kan skriva en autograf åt min dotter? Hon är verkligen ett jättestort fan.
- Det är klart, sa Justin och log.
Matt satte penna och papper i handen på honom.
- Vad heter hon? frågade Justin.
- Sabrina, sa Matt.
Justin skrev omsorgsfullt ner orden: "Till Sabrina. Kram från Justin Bieber."
Så enkelt, men ändå visste jag att det skulle betyda hur mycket som helst för tjejen. Dessutom skrev han fint.
- Här, sa Justin och räckte över pappret igen.
- Tack, hon kommer att bli överlycklig! sa Matt.
- Det glädjer mig, sa Justin och log.
Båten saktade in och vi fick hoppa ur. Längre bort såg vi en ambulans åka iväg, och överallt syntes människor som pratade i telefon och grät.
------------------------------------------------------------
Oj.. Jag fick något cpryck att skriva något konsigt x) Haha, hoppas ni inte bryr er. Vad tyckte ni annars då? Haha.
Kommenteeeerraaaa!

Kommentarer
Postat av: Ella

shiiit, de vah lite läskigt! men bra iaf! keep going :D

2011-03-22 @ 19:46:43
Postat av: fia

håller med ella där uppe, det var ju läskigt! xD

jag trodde först också att det var ett sjömonster som nuddade hennes ben, haha wierd !

Sjukt bra skriver du iaf <3

2011-03-22 @ 20:25:34
Postat av: Sofie

fyfan satt typ här och skakade !! ;o men asbra var det!!<3

2011-03-22 @ 20:55:51
URL: http://storiesaboutjb.blogg.se/
Postat av: becka

creeeepy :S haha

2011-03-22 @ 22:03:56
Postat av: Anonym

gu' va läskigt!

2011-03-23 @ 16:19:59
Postat av: Svarten97

gu' va läskigt!

2011-03-23 @ 16:20:28
URL: http://svarten97.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0